Mycket av det vin vi konsumerar ligger på fat, ekfat. Allra helst gäller detta röda viner. Faten ger vinet tid att bli stabilt, vinet får dessutom ofta en mildare doft och smak.
När vi låter vin ligga på fat handlar det om ekfat på 225 liter, barriquer på franska. Det finns olika storlekar, är vi i Jerez i södra Spanien heter faten botas och är på omkring 600 liter. I Gamla världen används gärna så kallade fudre, stående fat på omkring 1000 liter.
Det är skillnad på franska och amerikanska fat. Prismässigt är de franska faten dubbelt så dyra som de amerikanska.
De franska ekfaten (från arterna Quercus Robur och Quercus Petrea) ger mer komplex karaktär, mocka och kakao. Dessa fat är dessutom tätare varvid mycket lite luft släpps in. Vinerna mognar därför långsamt. Faten ger också vinet tanniner, garvsyra.
De amerikanska faten (Quercus Alba) är mer genomsläppliga varför vinerna kommer i kontakt med mer luft och mognar snabbare. Amerikanska fat ger också vinet en kokos- och/eller vaniljton.
Fat som används i vinproduktion är alltid av ek, med något undantag som exempelvis kastanj som fortfarande brukas i bland annat i Italien, men i mycket liten utsträckning.
Lagringstiden på fat varierar mycket, men det är sällan vin ligger mer än två, tre år på fat. Vita viner ligger betydligt kortare tid än röda och det har med det vita vinets känslighet att göra, att det oftare är mer delikat. För lång fattid ger vita viner med alldeles för dominerande fatkaraktär.
Fat kommer från allt fler länder. Ryssland, Slovenien och Ungern är också viktiga länder för fatproduktion.
Viktigt för vinet är hur länge fatet har rostats, vilket alltid görs för att vätskan ska hållas kvar i fatet. Ett kraftigt rostat ekfat ger en kraftigt rostad doft och smak åt vinet.
