Vinvilse i ekoparadis

Ett ekoparadis på över 1000 hektar vinodlingsmark med havet som granne. Visst är den hänförande, Peter Yealands livsprojekt. Om de bara inte hade varit för att man åker vilse bland vinrankorna.

– Ta en GPS med er. Det är omöjligt att hitta annars.

De är det första vi får höra när vi bestämt oss för att ta en tur i vingården. Att vi tar bilen, är närmst självklart. Det är en enorm areal vi ska ta oss fram på. Men eftersom vi kan orientera oss mot havet, skippar vi det där med GPS:en.

Det skulle vi inte gjort.

Peter Yealands livsprojekt är genomtänkt uti fingerspetsarna. Vineriet har fått så många designpris att han tappat räkningen. Vinerna som lämnar egendomen kan vara bland de mest prisbelönta i hela världen och att hans vinfirma fått pris för att vara världens mest hållbara, är inte förvånande. Snacka om att göra alla rätt. De räcker med att kliva över tröskeln till receptionen. Man möts av ett jättelikt skrivbord som är ett enda stycke sågat ur ett träd, så tungt att byggnadens tak fick lyftas bort och pjäsen fick sänkas ned från en helikopter. En av många sanna historier när man möter Peter Yealand.

Peter Yealands har otvivelaktigt skapat sig en dröm. Men den tar inte slut där, det verkar inte finns något sådant begrepp i Peter Yealands vokabulär när vi står där på en kulle med utsikt över kusten och Stilla Havet.

– Där borta, säger han och pekar norrut, där vid bukten, där vill jag bygga en marina. Jag har redan köpt mark. Det fattas bara det lilla sista, så sätter vi igång.

Men tillbaka till vinet. För enkelhetens skull kan man säga att egendomen producerar vin i två kategorier: bra och bäst, under etiketterna Yealands Estate och Peter Yealands. Fokus ligger som för så många andra producenter på Sauvignon Blanc, vi befinner ju oss trots allt i Marlborough på nyzeeländska Sydön, även om bredden på hans sortiment överglänser nästan samtliga andra vinproducenter i landet. För det dyker upp fler spännande viner, både på Riesling, Grüner Veltliner, Syrah, Cabernet Franc och Pinot Noir. Hela den nyzeeländska paletten ska liksom tillfredsställas. Liksom exportmarknaden. Imponerande, absolut, men det går inte att komma ifrån: en rundtur i vingården imponerar mest. Det är stort, enormt välskött och att bli erbjuden en GPS tror man först är ett utslag av högmod. Men icke.

Vilse i vinets bullerby

Vi bestämmer oss för att tacka nej, jag och min kollega. Tar oss runt, stannar vid varje hörn, blir närmast barnsligt hänförda av hur vackert det är, hur välordnat, hur liksom… ekologiskt det är. En slags vinets bullerby, fast utan barn. Och med vin. Vi sätter oss i bilen och fortsätter, närmar oss havet som ligger längre fram, vi ser ut mot det land Peter Yeland köpt och där han ska bygga sin marina. Och när vi ska ta oss därifrån inser vi det oundvikliga: Vi är vilse, vilse i Peter Yealands ekoparadis. På riktigt. Vi kör först höger, sedan vänster, känner igen oss och tar av en bit fram över kulle, för att plötsligt vara tillbaka där vi började. Havet ser vi, men vi har inte en chans att orientera oss som vi trodde, för plötsligt är det borta, bakom en kull i norr, eller var det söder?

Till sist ringer vi receptionen, förklarar hur det ser ut där vi befinner oss, ser en skylt med druvnamn, och blir lotsade tillbaka. En erfarenhet rikare, försöker vi skoja till det när de hälsar oss välkomna tillbaka till receptionen. Det där med högmod får vi raskt ta tillbaka.

Men vi får vår belöning: en mastodontprovning på över 40 viner, olika stilar, olika profiler, olika kvaliteter. Men allt med en tanke, en målgrupp i sikte, ett tillfälle. Winebusiness, liksom, på hög nivå. Inget romantiserande, utan en tydlig vision, som sträcker sig långt bortom eko, hållbarhet och bullerby. Det som gör Peter Yealands dröm ännu lite mer imponerande.

Skrivet av: Johan Franco Cereceda