Få viner är så kända som det grekiska retsina. Samtidigt har många en åsikt om dess undermåliga kvalitet. Vad det beror på kan man bara spekulera i, men troligen har det att göra med att man kommit i kontakt med vinet på en av sina semestrar i Grekland, fått glaset serverat på en krog utan kvalitetsanspråk och blivit överraskad, eller stum av förvåning, efter första klunken. För retsina är egenartat, unikt och – faktiskt inte – alltid gott. Men det finns riktigt bra producenter som idag tillverka retsina av hög klass.
Klicka på pilen för att läsa mer
Retsina är ett grekiskt vitt vin. Det ska ha tillverkats i omkring 5000 år, alltså långt före många vinodlingar såg ljus i övriga Europa. Det karakteristiska är kådasmaken, att det både doftar och smakar lite vaxigt, har en fyllig karaktär, att det smakar skumt. Men det är inte så konstigt då retsina är tillverkat som ett vanligt vitt vin med där man häller i bitar av kåda direkt i jästanken.
Den här kådan, som hämtas från Aleppotallen, utsöndrar en olja som sedan lägger sig som ett täcke på vinets yta och hindrar både oxidation och bakterieangrepp. Men det ger också smak och det är idé när man använder kåda idag. Tidigare, alltså historiskt, var kådan ett sätt att försluta amfororna med där vinet förvarades. Men eftersom kådan droppade ner i vinet, eller åtminstone kom i kontakt med det, gav det också smak. En smak man gillade. Man kan ana att den samtidigt dolde en massa smaker för vi ska komma ihåg att mycket av det vin som produceras för länge sedan kunde ha en rad bismaker som inte alla var av positiv karaktär.
Retsina får tillverkas i hela Grekland med merparten av produktion sker i de östra delarna, i regionerna Attica, Euboea samt Boeotia.
Man kan säga att retsina kommer i två olika stilar, sprunget ur två olika skolor. Det finns gemensamheter i de båda stilarna, kådasmaken är karakteristisk, vinet är vitt och det är unikt för Grekland. Nu finns det varianter runt om i världen, bland annat i Australien, där vi på etiketten på vissa viner kan läsa retsinerat vin (resinated wine). Men detta är mycket ovanligt.
Den ena varianten av retsinavinerna är mer traditionell i sin karaktär, har oxidativa drag, är mörkare i tonen, aromatisk där kådan är påtaglig i doft men även i smak. Vinet kännetecknas också av mogen frukt, tropiska toner och nötig karaktär.
Den andra varianten, den mer moderna, karakteriseras av bra fruktig ton, friska inslag, ung fruktighet, vinet är dessutom ljusare, har ingen oxidativ karaktär, men där kådan åter är högst närvarande i både smak och doft.
Retsina görs normalt på i huvudsak en druvsort och är alltså att betrakta som ett endruvsvin, även om blandningar förekommer. Det är endast lokala druvsorter som används, samma druvsorter man använt i tusentals år för sin produktion.
De vanligaste druvorna till produktion är de gröna Savatianó, som är den allra mest förekommande, följt av, Rhoditis, Assyrtiko och Athiri som är vanligast på ön Rhodos. Ibland hittar man retsina som är en bladning på Saviatano, Rhoditis och Assyrtiko.
När Grekland låg i förhandlingar med EU om att få bli medlemsland, stod retsina i centrum under några skälvande månader. Enligt den europeiska lagstiftningen är definitionen på ett vin att det ska vara tillverkat på druvor och att detta inte får smaksättas. Retsina är ju per definition ett med kåda smaksatt vitt vin.
Då en lösning om inträde började närma sig, sa byråkraterna i Bryssel att ok, välkomna in, men ta inte med er ert retsinavin, det strider mot vår lagstiftning. Grekernas replikering var blixtsnabb. Då är vi inte intresserade, packade ihop sina dokumentportföljer och tog första plan tillbaka till antikens vagga. EU-politikerna insåg snabbt sitt misstag och bjöd ånyo grekerna till förhandlingsbordet och lät dem denna gång förstå att även retsinan var välkommen. Se där det enda undantaget i den europeiska vinlagstiftningen som säger att ett vin inte får smaksättas. Tacka de gamla grekerna för det.
