Garvsyra, strävhet eller bara tanniner. Det är samma sak, alltså det som ger en torr känsla i munnen. Vad det nu ska vara bra för… Men det är det. Mycket bra.
Vinfundamentalisterna menar att ett vin utan tanniner är som en rävjakt utan räv. Något mycket fundamentalt saknas och utan den, räven alltså, går jakten inte att avnjutas. Hur mycket man nu kan avnjuta en rävjakt.
Vi andra gillar tanniner. Men bara ibland. När de sitter där de ska, i ett rött vin med bra balans, med mycket frukt, hög smakintensitet och bra syra. Balans, var det. Oerhört viktigt i vinsammanhang. För här har vi det, ett vin utan balans är som en… ja, ni förstår. Det får inte bara bli torrt och svårpratat efter ett klunk kraftigt rött.
Nu är tanniner bra om man ska lagra ett vin eftersom ämnet är konserverande. De, tanninerna, mjuknar efterhand, men det kan ta några år. I ett rött vin från Barolo är garvsyran uppenbar i decennier efter att vinet buteljerats. Men så är vinet också ett av de mest lagringsbara. Bordeaux likaså och Cabernet Sauvignon från Napa Valley, Napa Cab, i Kalifornien.
Ett rött vin från Bourgogne kan man också lagra, men det är inte för dess tanniners skull, utan för syran, friskheten, den myckna frukten. Det går också. Men tanniner gör det alltid lättare och det är därför Bordeauxviner alltid går att lagra längre än viner från Bourgogne.
Några av de druvor som ger mest tanninrika viner är: Cabernet Sauvignon i Bordeaux, Napa Valley i Kalifornien och Coonawarra i Australien; Nebbiolo i Piemonte, Italien; Tannat i sydvästra Frankrike; Baga i norra Portugal; Sagrantino i Umbrien, också det Italien.
Vi får inte glömma att tanniner är bra när det är dags att äta, de sönderdelar nämligen fett på ett utomordentligt sätt. Tänk dig en riktigt härligt grillad högrevsbiff med fettet kvar. Och så lite friterad sötpotatis och en härlig bea på det.
Ett glas på Cabernet Sauvignon med uppiggande garvsyra och det blir ännu godare än vad man tänkt sig. Det är tack vare tanninerna det.
