Gamla världen i Nya, brukar man säga om Sydafrika när det kommer till vin. Här har man haft en vinproduktion i snart 400 år och den skiljer sig lite från övriga länder, dels har man en unik druva, dels har man tidigt jobbat med ursprung.
Det är lätt att bli förförd av det sydafrikanska vinet. Det är smakrikt, varmfruktigt, konsumentvänligt och det finns en extra nerv, något som gör det unikt. Är man dessutom på plats i landet och vill besöka ett vineri, tas man alltid emot med öppna armar, man hälsas välkommen som en kung i vingården och erbjuds prova allt de har.
Men det finns en historia i landet vi inte kan bortse ifrån. Vinnäringen var i det närmast okänd för många av oss tills apartheidregimen föll och frihetskämpen Nelson Mandela tog över den politiska taktpinnen i början av 1990-talet. Då först var det comme il faut att handla med vin från landets längst söderut på den afrikanska kontinenten.
Visst kände vi till att de hade en alldeles unik druva, Pinotage, en korsning mellan Pinot Noir och Cinsaut som lokalt kallades Hermitage. Men när vinerna väl landade på den internationella marknaden var besvikelsen stor, det var visserligen unikt, men föga välsmakande.
Förklaringen var enkel: ingen producent mäktar med att producera kvalitet om denna inte får sitt vin bedömt och det var precis det som skedde. Ingen hade ju provat vinet på Pinotage. Men de sydafrikanska vinproducenterna lärde sig snabbt och inledde en liten revolution när det kom till anpassningsbarhet: Vips hade de lärt sig hur konsumenten ville att det skulle smaka, och så fick det bli.
Idag är landet att betrakta som ett av de främsta i världen när det kommer till toppviner. Men också bulk, konsumtionsvänligt dito som transporteras på tankbåt från landet till norra Europa för boxförslutning. Men frågan är hur länge det är ekonomiskt försvarbart då fler och fler konsumenter väljer högre kvalitet och mindre mängd.
De flesta av landets vinegendomar hittar vi i sydvästra delen av Sydafrika, alldeles mot kusten. Här är klimatet svalt och lämpar sig väl för odling av druvor. Det är också i anslutning till Kapstaden vi hittar ursprunget till vinproduktion, som ska ha startat 1659 då det tillverkades sött vitt vin i Constantia, idag att betrakta som ett klassiskt vinområde.
Idag delas landets vinindustri in i fem övergripande regioner som i sin tur delas in i distrikt som i sin tur delas in i så kallade wards (egentligen underdistrikt):
BREEDE RIVER VALLEY med distrikt som Breedekloof, Robertson och Worcester och med wards som Slanghoek, McGregor och Stettyn.
CAPE SOUTH COAST med distrikt som Cape Aghulas och Walker Bay med wards som Elim och Bot River.
COASTAL REGION med distrikt som Franschoek, Stellenbosch, Paarl och Swartland med wards som Constantia, Simonsberg-Paarl, Simonsberg-Stellebosch och St Helena Bay. Denna region är utan tvekan den mest kända.
KLEIN KAROO med distrikt som Calitzdorp.
OLIFANTS RIVER med distrikt som Citrusdal Mountains och Citrusdal Valley och wards som Bamboes Bay och Piekenierskloof.
Det har riktats kritik mot den sydafrikanska vinindustrin. Denna gång handlar det om en karaktär många har känt i vinet, i synnerhet röda viner på just Pinotage, nämligen rök, rökiga toner som skogsbrand, lite bränt, tjära. Under några år var karaktären mycket tydlig i en mängd viner, inte bara de röda på Pinotage, varvid landet tappade i renommé.
Men vad som förvånade många var att flera sydafrikanska producenter inte kände igen karaktären, de höll inte med och tyckte att kritiken var obefogad. Visst blev det understundom en aning överdrivet, men det verkade som om industrin stoppade huvudet i sanden. Att diskutera med producenterna varifrån karaktären kom, gick inte då de uppfattade kritiken som ytterst orättvis.
Hur som helst, idag är det annorlunda, då de flesta vinerna har en renare karaktär. Och det är fortfarande höljt i dunkel varifrån de rökiga tonerna hade sitt ursprung, även om det finns flera teorier. En menade att det var kalk man tog från en enda gruva och som användes som bekämpningsmedel i form av Bordeauxvätska.
Den totala vinodlingen ligger på strax över 95 000 hektar, att jämföras med Spaniens 1 miljon hektar och Bordeaux 120 000 hektar. Trots en relativ litenhet, har landet lyckats profilera sig i vinvärlden och detta inte bara genom en unik druva som Pinotage, utan också tack vare spännande viner på i synnerhet de vanligaste druvorna, exempelvis Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Merlot och Pinot Noir.
Men många sydafrikanska vinproducenter har också sedan länge tillverkat spännande vin på lite med udda druvor som Chenin Blanc, som lokalt tidigare kallades Steen, Grenache, Touriga Nacional och Cabernet Franc.
Chenin Blanc (grön) 18,5%
Colombard (grön) 12%
Cabernet Sauvignon (blå) 11,2%
Shiraz (blå) 10,4%
Sauvignon Blanc (grön) 9,7%
Pinotage (blå) 7,4%
Chardonnay (grön) 7,2%
Merlot (blå) 5,8%
Ruby Cabernet (blå) 2,4%
Muscat d’Alexandrie 1,9%
Köp sydafrikanska viner och du hjälper producenterna att överleva. Den drastiska uppmaningen kommer nu från svenska importören Arvid Nordquist Vin & öl. – Pandemins framfart är inte bara ett fö..
Gillar man eko ska man också leva det hela vägen ut. De säger en av Sydafrikas viktigaste vinproducenter, eller vinfilosofen med surfbrädan under armen. Som också hyllar biodynamisk odling som veten..
Alla vinområden vinner på att ha något unikt. En vinstil, en druva som inte växer någon annanstans och eller kanske ett vin på en speciell druvblandning. I Sydafrika har man allt detta samlat i sin ..
Allt är förlorat? Knappast! Men det var ungefär så det började för en av de idag mest hyllade vinproducenterna i Sydafrika. Man kan säga att resan till att bli en av Sydafrikas mest erkända vinegend..
