Mäklares missnöje bakom ikonviner

Han var både arg och besviken för här hade han sålt värsta vingårdsmarken. Och vinerna som sedan kom levde inte alls upp till hans förväntningar. Dags att sadla om, tänkte Fernando Rémirez de Ganuza. Och som han gjorde det.

Redan när jag kliver in över tröskeln till hans vineri märker jag att något är fel. Jag står mitt i vineriet, känner på faten med mina händer, är besvärad, undrar om det överhuvudtaget är vin i tunnorna. Men då ger han mig den där förvånade blicken.

– Varför skulle det inte vara det? undrar han mått irriterat.

– Det luktar ju inget, säger jag.

Då ler han, förklarar att allt trä han använder är från tidigt 1900-tal, innan den tid man började behandla trä. Han tror nämligen att det kan ge smak på vinet, oönskade smaker. Så rent och doftfritt ska det vara. No matter what. Fast det sista säger han inte.

Men det är en märklig känsla att kliva omkring i hans vineris innandömen och inte känna annat än möjligen lite fattoner. Några dagar tidigare har jag varit på andra besök i andra vinhus i Rioja och där har det sannerligen luktat både kokos och vanilj i källaren. Samt en del annat onämnbart. Men inte hos Fernando Rémirez de Ganuza. Här luktar det ingenting.

Och trodde man att egendomligheter tog slut där, tar man fel. Han är en renhållningsman utan dess like, det skiner i vineriet, allt är på plats, inte ett redskap som verkar ligga fel.

– Det är viktigt med ren miljö, förklarar han igen.

Men nu undrar jag om han skojar.

På närmast rekordkort tid har Fernando Remírez de Ganuza kommit att bli en av Riojas mest omtalade vinproducenter. För knappt 20 år sedan grundade han sin bodega i den lilla baskiska byn Samaniego i Alava-provinsen, som faktiskt ligger i den autonoma regionen Baskien och alltså inte Rioja. Det är en komplicerad historia det här. För bara delar av vindistriktet Rioja ligger i den autonoma regionen Rioja, de andra delarna ligger i Navarra respektive Baskien. Och när den politiska kartan skulle ritas om efter fyrtio års diktatur, inbegreps delar av regionerna Baskien och Navarra i vindistriktet Rioja som alltså inte är detsamma som regionen Rioja.

Snurrigt? Jo, men tillbaka till vinerna.

För omisskännliga Riojaviner producerar han, även om meningarna går isär vilken sida han står på: klassiska/traditionella eller moderna. Det här är ju två skolor som kom att bli mycket viktiga för Riojas fortlevnad för en tio år sedan. Många var trötta på det traditionella Rioja med allt vad det innebar av lite lätt ålderdomliga, oxidativa viner. Det här fångades upp av en del producenter som började tillverka vin i en för dem helt ny skola. Ibland gick det till överdrift varvid vinerna blev stundtals mycket bra, moderna men saknade samtidigt ursprung. Och vad är ett vin från Rioja utan sitt ursprung.

Men några fortsatte och insåg att en ny väg var mer intressant, en skola som kombinerade det traditionella med det moderna. Här är Fernando Rémirez de Ganuza en av de allra främsta, den producent som än idag gör omisskännligt ursprungsorienterat vin men med modern touch.

Fernando Remírez de Ganuza jobbade tidigare som vingårdsmäklare. Han köpte upp gamla vingårdar, renoverande dem pietetsfullt och sålde dem sedan vidare. Han gjorde det med passion, för vinet, för distriktet. Men han blev sällan nöjd.

– Jag tyckte inte alls att vinerna blev så bra som de borde ha blivit. Många missade att ta vara på vingårdarnas fantastiska förutsättningar.

Han fortsatte sitt jobb som mäklare, köpte, restaurerade och sålde. Men med den avgörande skillnaden att han behöll de bästa vingårdarna själv, samtliga i den baskiska provinsen Alava, det som går under namnet Rioja Alavesa. Här lever han också som han lär. Skörden är extremt selektiv och flera gröna skördar görs då man klipper bort undermåliga druvor. Detta innebär att avkastningen redan nu är låg. Och lägre blir den.

Vid selekteringsbordet klipps klasarna i två delar. Den under delen används till unga viner och den övre, axlarna, används till de viner som ska lagras. De nyskördade druvorna får ligga i stora, svala utrymmen som har en temperatur på omkring fyra till sex grader. När han pressar druvorna använder han sig av en specialtillverkad pneumatisk press som fylls med tempererat vatten. Detta för att druvorna ska skonas så mycket som möjligt. Den malolaktiska jäsningen, alltid på nya fat, sker långt från lagringen av vinerna. Detta för att undvika att vin som lagras blir ”smittat” av jäsningen.

Se där några av de egendomligheter Fernando Remírez de Ganuza tillåter sig. Men det är inte av slump, snarare tvärtom, han tror på sin vision och sett till vinerna, det renommé han har uppnått sedan starten 1989, är han ännu mer viss om sin ursprungliga idé: kontroll i alla lägen.

Det var heller ingen slump att hans Reserva 2004 var ett av de första spanska vinerna som fick 100 poäng av den amerikanska vinskribenten Robert Parker.

Skrivet av: Johan Franco Cereceda