Leif GW Perssons röda vin blev en omedelbar succé. Nu tar han nya tag och lanserar ett vitt vin, på box. Framgången är stakad. Eller? Vinguiden har träffat kriminologiprofessorn för att snacka vin.
Han tar emot i morgonrock. Någon som är förvånad? Nej, trodde väl det. Leif GW Persson har den positionen att han kan göra lite som han vill, det går bra ändå. Hans burdusa, lite släpande sätt att prata, hans karga minspel, han ler inte jätteofta, går hem i stugan, det är ju bara att snegla mot tittarsiffrorna på alla de tv-program han medverkar i.
Men att då träffa honom öga mot öga, är lite som att ha figuren Leif GW framför sig. Eller karaktären, snarare. För han är helt oförställd, är precis som i tv-rutan.
Nu har kriminologiprofessorn börjat göra vin. Eller kanske inte producera, utan stå bakom vinsatsningar. Som det röda, marknadsmässigt korrekt kallat GW:s röda. Nu släpper han också ett vitt vin, en portugis på box, GW:s vita.
– Jag dricker en jävla massa vin ska du veta. Det har länge varit ett stort intresse. Och de här vinerna dricker jag gärna själv, berättar han när Vinguiden är på plats för ett snack om vin.
Förväntningar på det vita?
– Ja det röda har sålt över 200 000 flaskor och är det mest sålda på bolaget. Där har vi ett mål att nå en miljon. Och det vita hoppas jag kunna sälja motsvarande 300 000 flaskor.
Leif GW är noga med att understryka att han gillar vinerna han står bakom. Och det är ett krav. Det röda togs fram efter tre dagars blindprovande. Det vita, som också provades blint, trodde han var ett vitt vin från Rhône, ett område han verkligen uppskattar.
– Jag har förstått att de är fyllda av häpnad på vingården i Portugal.
Att släppa ett vitt vin på box när vintern kräver en annan typ av vin, är strategiskt då ingen annan lanserar ett storsäljande dito. Men det ska hinnas med mycket i Leif GW:s vinportfölj. Redan nu lovar han ett rosévin till våren. Och senare kommer mer. Portföljen växer. Men frågan är om den växer för fort så att varumärket GW urvattnas.
– Det måste vara så att jag gillar vinerna. Annars går det inte ska du veta. Jag tackar samtidigt nej till samarbeten, är högt medveten om betydelse för varumärket. Jag skulle ju kunna sälja skruv om jag ville.
Men det vill du inte?
– Det vill jag inte ska du veta.