Kummin. Sill. Kall potatis. Dill. Små grodorna. Akvavit.
Den elegant kryddade spritdrycken som ofta förknippas med smörgåsbord och midsommar är lika populär idag som förr. För att uttrycka det milt utgör dagens akvavit, med dess senmedeltida anor, en viktig del av vårt svenska kulturarv. Att akvaviten sedan smakar riktigt gott och bär på enorma smakvariationer gör det inte svårare att bära traditionen vidare.
Det går med ord inte att helt rättvist återge akvavitens storhet och de lent brännande örternas magi. Akvaviten har sin egen röst och den talar bäst för sig själv.
Kruthus och läkande örter
Ryktet säger att allt började med att pulvermakaren Tydeke, under sin tillverkning av krut, insåg att brännvinet hade fler nyttiga egenskaper än att bara fukta krutmassan. Så småningom upptäckte fler och fler brännvinets lugnande inverkan och under början av 1500-talet började man även blanda tillsätta läkande örter och kryddextrakt. Brännvinet ansågs kunna bota allt från sveda till pest.
Med tiden började brännvin göras på spannmål men dracks ändå bara under speciella högtider och i liten mängd. Spannmål var billigare än vin men långt ifrån en överflödsvara. Det var bara de mest välbärgade som kunde unna sig brännvin i större mängd. Kanske skvallrar dessa historiska vingslag om varför vi än idag gärna ser på akvaviten som en slags högtidens och traditionens dryck.
Brännvin och den svenska akvaviten
Brännvin var i det gamla Sverige det allmänna samlingsnamnet för all typ av sprit, vilket inte är så konstigt då de allra första starka dropparnas destillat kom från importerat vin. Idag menar man med brännvin den sprit som åstadkoms genom att blanda ren etylalkohol med olika mängder vatten genom destillering. Brännvin finns både som okryddad och kryddad.
För att det kryddade brännvinet ska få klassas som en akvavit måste den i sin smak domineras av kummin och/eller dill. Hur det sedan balanseras är upp till tillverkaren och även andra kryddor och örter får tillsättas. Jämfört med de norska och danska motsvarigheterna som är mer distinkt söta eller beska levererar den svenska akvaviten generellt en mer komplex smakbild och har tydlig touch av fänkål. Den svenska akvaviten har ett klart till något färgad utseende och måste ha en alkoholprocent om minst 37,5.
Svensk Akvavit baseras på en ren etylalkohol framsprungen av råg, vete, korn, potatis eller havre. Den från början mycket starka alkoholen späds sedan ut med vatten av högsta kvalitet där kryddorna får macerera olika lång tid, ibland upp till två veckor. I sista steget destilleras kryddspriten i enkelpanna, en så kallad pot still.
Två tidlösa klassiker med olika stil
