Måndag den 3 juni 2024 provades 87 svenska viner i en unik, helt blind provning för att hitta det bästa vårt land kan få fram ur en vinranka. Anders Melldén var en av de utvalda provarna. Men hur bra är Sverige egentligen på vin? Här är hans tankar om provningen.
Under tre timmar provade vi de 87 vinerna, indelade i vita, rosé, röda, mousserande och söta. Ur täckta flaskor utan en aning om vilket vin vi sniffade och smakade på. Med hjälp av en specialframtagen app fördes för varje provat vin värden in för utseende, doft och smak. Fokus låg på kvalitet, alltså att vinet inte hade några påtagliga defekter. Men också på hur balanserat varje vin upplevdes, exempelvis gällande syra, alkoholhalt eller fatkaraktär.
Svensk ”Paris tasting” i höst
Varje provare levererade sina poäng och utifrån det samlade resultatet ska ett antal vinnare i augusti ingå i en ny provning. Där kommer de utmanas av viner från andra länder och provas blint av en internationell jury. Målsättningen är alltså att skapa ett slags svensk version av ”Paris tasting”, den provning som skedde i Paris 1976 där kaliforniska viner provades blint mot sina franska förebilder – och tog hem segern över fransoserna!
Allt fler toppar
Frågan är om det är det som kommer ske för de svenska? Än så länge är det såklart en önskedröm men i blindprovningar är allt möjligt. Det fick den franska juryn bittert erfara i Paris 1976. Jag har provat svenska viner under många år sedan de första trevande försöken i slutet av förra århundradet fram till nu. Min samlade upplevelse av provningen den 3 juni var att kvaliteten på svenska viner fortfarande är ojämn, men att dalarna blivit mindre djupa och att topparna blivit allt fler. Och att det ens går att få ihop en provning med 87 olika svenska viner från ett 30-tal producenter är fantastiskt.
Solaris dominerar
I Sverige finns idag drygt 150 hektar vingårdar och flera är under plantering. De flesta finns i södra Sverige och Skåne är viktigaste vinregionen. Produktion av vita viner är vanligast och solaris heter den klart mest förekommande druvsorten. Solaris är framtagen för att mogna väl i vårt svalare klimat med färre soltimmar än längre söderut i Europa. Dessutom bibehåller den hög syra trots mognaden, och är väldigt aromatisk i sitt uttryck.
Chans mot Bordeaux?
De tre egenskaperna, att den får hög sockerhalt som därmed ger hög alkoholhalt i vinet, den höga syran och den tydligt aromatiska profilen, är både för- och nackdelar för vinerna. Vissa är lite väl alkoholstarka eller väl syrarika. Men i de fall vinmakaren har hittat balansen är vinerna riktigt bra. Aromatiskt kan solarisvinerna likna dem av sauvignon blanc. När svenska vinmakare gör vita viner med fatlagring kan de därför – i ett fåtal bästa fall – likna vitt Bordeauxvin, utan att förlora sitt eget uttryck. Ja, där kan vi faktiskt ha en chans mot våra utländska konkurrenter.
På grund av att solaris är så vanlig blir det i blindprovningen många viner som smakar väldigt lika varandra. Det vore därför kul att testa fler viner av andra druvsorter. Souvigner gris verkar exempelvis ge goda resultat.
Riktigt bra mousserande – svajiga röda
Många gör mousserande viner av Solaris i Sverige. Bland dessa är några riktigt bra – där finns nog en del av svenskt vins framtid. Se bara på Englands framgångar. Men även här skulle det vara kul om svenska vingårdar testade andra druvsorter. Den aromatiska solaris blir ibland för dominant i det mousserande vinets doft och smak.
Slutligen testar vi rosé och röda viner. Vissa har påtaglig sötma, andra har obalanserad fatkaraktär. Ett och annat friskt, torrt och välgjort rosé finns dock. Så även något bubbligt. Men generellt är resultatet enligt mig alltför svajigt för att kunna konkurrera internationellt.
Prismässigt högt
Spelar det någon roll då? Måste svenskt vin ut på världsmarknaden? Nej, egentligen inte, med tanke på den lilla produktionen. Men prismässigt ligger de svenska vinerna högt. Då måste kvaliteten vara därefter. Särskilt nu när Regeringen lovar gårdsförsäljning inom något år och vinerna blir enklare för folk att få tag på.
Men innan dess – redan i höst – får vi alltså se om kvaliteten på våra svenska viner räcker för internationell nivå. Drömmen finns där och utvecklingen går åt rätt håll. Och visst vore det kul med en blågul vinnare?