Den grekiska vintraditionen är mycket lång och har anor som går tillbaka till antiken. Landets betydelse för introduktionen av vin i Medelhavsländerna kan inte underskattas. Den moderna vinnäringen i landet har dock endast cirka femtio år på nacken och har påverkats och utvecklats mycket av franska och italienska influenser.
De grekiska vinlagarna kom till 1970 och förnyades 1980 som ett led i Greklands anpassning till EU. EU:s standards för klassificering av vin är i princip desamma som Frankrikes vinlagar, varför det grekiska klassificeringssystemet, liksom många andra länders är mycket likt det franska. De grekiska appellationerna kom till på femtiotalet. Idag finns 27 godkända appellationer.
I Grekland använder man sig av följande klassificeringar:
1.Epitrapezeos oinos (bordsvin som motsvarar det franska Vins de Table). I Grekland ingår paradoxalt nog, precis som i Italien, några av landets bästa viner i denna kategori. Här återfinns ofta de stora märkesnamnen eller de mindre vinmakare som arbetar utanför appellationssystemet. För att utmärka viner i kategorin med extra hög kvalitet använder man ordet Cava som står för att vinet har två års fat- och buteljlagring för vitt vin och tre år för rött. Traditionell appellation (TA) är ett tillägg till bordsvinsklassen och gäller enbart för retsina.
2. Nästa klass är Topikos oinos (lantvin som motsvarar Frankrikes Vin de Pays). Detta vin ska komma från någon speciell appellation och kan utgöras av en variation av grekiska och/eller utländska druvsorter.
3. Kvalitetsklasserna, som är upprättade enligt EU-krav, är Controlled Appellation of Origin (OPE) eller Appellation d´Origine Contrôlée (AOC) och Appellation of Superior Quality (OPAP) eller Appellation d´Origine de Qualité Supérieure (AOQS). De viner som tillhör den förstnämnda klassen (OPE eller AOC) är söta och görs antingen på Muscatdruvor eller Mavrodaphnedruvor. Dessa viner har ett blått sigill över korken. Till den sistnämnda klassen (OPAP eller AOQS) hör torra viner. Dessa har ett rosa sigill över korken. De lagringsdugliga kvalitetsvinerna får dessutom benämningen Réserve (två års fat- och buteljlagring) eller Grande Réserve (fat- och buteljlagring, tre år för vitt och fyra för rött).
Vad står på etiketten?
Varken baksides- eller framsidesetiketten på grekiska viner ger särskilt mycket information. Här står vad vinet heter samt producentens namn, årtal och alkoholhalt. Kvalitetsklassen är utsatt på de viner som har en sådan.
Vilka regioner är bra?
Vin tillverkas, ofta i mindre skala och enligt gamla traditioner, i hela Grekland. De viktigaste regionerna är:
Norra Grekland
Med underregionerna Makedonien, Thrace och Náoussa som alla är kända för sina röda viner. Xynomavro där röda viner och mousserande roséviner utgör huvuddelen av produktionen. Den mest kända och dessutom nyaste regionen i norra Grekland är Côtes de Meliton. Här tillverkas röda och vita viner av mycket hög kvalitet av Domaine Carras med god hjälp av franske professor Émile Peynaud från Bordeaux.
Centrala Grekland
I denna region ingår appellationerna Zitsa som producerar ett bra mousserande vitt vin på den lokala druvan Debina, Ioánnina, Rapsani som genomgår ett stort utvecklingsarbete och Ankhíalos som gör vitt vin.
Peloponnesses
Denna region har flest appellationer i Grekland. Här tillverkas även många bra bords- och lantviner. På platån Mantinia i Arcadien produceras ett vitt, friskt och lätt vin med viss kryddighet som också görs som rosé. I Neméa görs söta vita viner av god kvalitet. Runt Patrás finns fyra appellationer. Själva vinet Patrás är ett torrt vitt vin men här görs även ett sött vin som heter Muscat of Patrás.
Övärlden
Av västkustens öar är Cephalonia mest känd för sitt vin och då särskilt det kraftfulla, torra, vita Robola. Även dessertviner produceras på ön. Ön Páros är bland annat kända för sitt röda vin med samma namn. Santorini tillverkar ett torrt vitt vin och ett sött Vissanto som är värda att nämnas. Rhodos har tre appellationer och öns tradition av vinframställning går tillbaka långt i historien. Två av landets bästa viner görs Egeiska öarna. Vin de Liqueur är ett världsberömt dessertvin på Muscat och dessertvinet Samos är Greklands mest kända vin efter Retsinan. Ön Samos har flera varianter av vinet som är av mycket god kvalitet.
Den sista viktiga appellationen är Kreta. Här tillverkas både vita och röda viner.
Vilka årgångar ska jag leta efter?
Ett år då det regnar i juli och början på augusti men är uppehåll från 15 augusti till slutet av september utgör perfekta förhållanden för druvornas mognad och brukar därför betraktas som en god årgång i Grekland. 2001 var ett verkligt bra år för de vita grekiska vinerna och då särskilt Chardonnay, Sauvignon Blanc och Roditis. 1997 och 2002 var utmärkta år för röda grekiska viner eftersom dessa år hade en låg produktion, vilket innebär bra mognad vilket ger kraftfullhet både i smak och färg. Vinerna från 1997 och 2002 kan med stor fördel konsumeras unga men vinner även på att lagras. Andra bra år var 1985, 1988 och 1993.
Hur gör jag om jag vill hitta ett prisvärt vin?
På etiketten står kvalitetsklassen utmärkt på de viner som når upp i en sådan. Viner som inte har någon klassificering är med andra ord lite sämre (se ovan för översikt över beteckningarna). Titta också efter kvalitetsvindistrikten: Naoussa, Amindaion, Goumenissa, Côtes de Meliton, Zitsa, Rapsani, Ankialos och Kantza på fastlandet, Patras, Nemea och Mantinia på Peloponnesos samt Kefallonia, Kreta, Rhodos, Paros, Santorini, Limnos och Samos i grekiska övärlden.
Text: Jenny Sandström
Illustration: Magnus Eriksson, Coreklam
Källor:
The Oxford Companion of Wine, Jancis Robinson, Oxford University Press, 1998.
Systembolaget
Grekiska Ambassadens Handelsavdelning
Aphrodite Panagiotalides, TSANTALI Vineyards and Wineries
Mer information och årgångstabeller hittar du bl a på:
www.decanter.com
www.winespectator.com
