Blåvit färgsättning och doft av medelhavet Om man är Greklandsfrälst, men varken har tid, råd eller möjlighet att åka dit, finns det restauranger här i Sverige, som ger en känslan av att befinna sig på Kos, Kreta eller Rhodos. Vinguiden.com gjorde ett studiebesök på en av dessa; restaurang Greken i Vasastan, Stockholm. Inredningen på Greken är så grekisk den kan bli med sin blåvita färgsättning, välbekanta Medelhavsdofter och Metaxa/Ouzofyllda bardisk. Men ägaren till den utifrån ganska oansenliga krogen, ser inte riktigt ut som man förväntar sig. Han heter Thomas Olsson, och är helsvensk. - Det stämmer visserligen att jag är svensk, men allt som allt har jag bara bott här i sex år. Tretton år har jag tillbringat i Brasilien, där jag även drivit en svensk krog, och så har jag gått Hotell- och Restaurangskola i Frankrike och Schweiz. För mig var det en utmaning att prova på grekiskt, och att ta över den här restaurangen, berättar Thomas. Turistinvationen har givit en felaktig bild av grekiska köket Konceptet på Greken är givetvis klassiskt grekisk mat, men med lite modernare touch. Ingredienserna är desamma som i ²originalrätterna², fast kombinationerna och kryddningen är mer vågade. Souvlakin finns där, men på den menyn vi läser, är köttet lamm istället för fläskfilé, och tillbehören rostad potatis, tzatziki samt ouzoflamberad dragonsås. Samtidigt finns där en nästan oundviklig entrecôtebit också, i spännande sällskap med bland annat timjan- och grapefruktsmör och morotstzatziki. - Det som är trist med Greklands enorma turistinvasion, är den felaktiga bild som många turister får av till exempel det grekiska köket. Det som serveras på turistorterna och gatukrogarna, är inte alltid tillagat med den kärlek man skulle kunna begära. Istället är det ²hyfsat bra mat², billiga priser och drickbara viner i karaff. Den bilden stämmer ju egentligen inte alls med den äkta grekmaten. Vi får veta att menyn på Greken precis håller på att göras om, men låter Thomas välja ut några typiska grekrätter, som dessutom är klassiker på matsedeln. Det måste få ta tid att äta - Vi svenskar, med flera, håller ju på att stressa ihjäl oss jämt, och det märks även när vi äter. Vi sätter oss på restaurangen, beställer in en varmrätt och ett glas vin – som snabbt tar slut – och avslutar med en kaffe eller eventuellt någon dessert. Det är betydligt trevligare och hälsosammare att leva som de gör i Medelhavsländerna. Det får ta tid att äta mat! I samma veva kommer en enorm Mezetallrik, med fem kalla röror, små korvbitar och färska jordgubbar, in på bordet. Hembakat grekiskt lantbröd gör följe i en korg. Portionen är beräknad för två personer, och är en utmärkt aptitretare, med smak av vitlök, aubergine, svärdfiskrom och oliver. - Den här typen av plockmat tar lite tid, och det är också meningen. Snabbmatstrenden har, som tur var, inte slagit igenom på de grekiska restaurangerna, och det är bara att hoppas att det traditionella matlivet lever vidare, säger Thomas och får medhåll från oss båda. Vinlistan uppdelad efter de grekiska regionerna Vad gäller vinet, kan Greken skryta med en imponerande mängd röda och vita sorter på sin lista. Vinlistan är dessutom så finurligt uppdelad, att du som gäst – och greklandsresenär – kan välja viner efter de olika regionerna. Har du till exempel varit på Santorini, och blivit förtjust i deras vita Kallisti -97, kan du kika på listan under vita viner och Santorini. Där hittar du både namn, pris samt en liten presentation av det valda vinets smak och karaktär. - Nu kommer ni att serveras ouzoflamberad fiskgryta på lax, bläckfisk och tigerräkor som varmrätt, så jag föreslår att ni dricker det röda Amethystos Red -96 till det, vilket även passar till förrätten. Det är ett fylligt vin med mycket frukt, som går bra ihop med den lite mustigare fisken. Att rött vin och fisk inte skulle matcha, är en främmande tanke för grekerna. Vi äter och njuter av den grekiska maten, vinet, stillheten och drömmer oss bort till en varm strand i Medelhavet. Vill man bli ännu mera rofylld, kan vi rekommendera ett besök på Grekens toalett. Den går inte att beskriva, utan måste upplevas live! TEXT: Marie Arpnäs
