En kall och klar höstdag träffade jag Adeline Hughes. En ung dam från Dublin, som varit i Sverige ett par veckor, för att på vår del av planeten sprida insikt om irländsk whiskey. Hon är utsänd från sitt moderbolag, Irish Distillers Limited, som står bakom kända märken såsom Jameson, Bushmills, Paddy, Black Bush , Midleton m.fl. Höga kuster och bräkande får - Jag har varit i Sverige ett tag nu för att förstå att ni alltid kommer i tid. Anmärker hon glatt till mig, som kommer exakt på minuten till vårat möte. - Vi irländare kommer gärna lite för sent utan att ta någon större notis om det. Till en fest kan vi komma över en timme för sent. Det är säkert en del av anledningen till att vi stressade skandinaver faktiskt har en förkärlek till det Irländska. Vem har inte drömt om den gröna ön, med höga kuster och bräkande får? Där lugn tycks råda och värmen från en pub lockar dig till att ta ett glas. I Stockholm finns snart en irländsk pub i varje gatuhörn. Alla av dessa är knappast genuint irländska, utan snarare vår skandinaviska bild av en irländsk pub, med grön plysch och darttavla. Whiskey dricks med vatten på Irland Adeline berättar att Irländsk whiskey (som stavas just så, emedan Skotsk stavas – whisky) har en ofta mildare smak än den mer rökiga Skotska. Nu kan det ju vara en smaksak vilket man gillar. Det kan kanske vara tillfället som avgör. - Den Irländska whiskeyn har destillerats tre gånger, emedan den Skotska två, och Bourbon bara en, säger Adeline. Malt till Irländsk whiskey har också värmts i en öppen ugn vilket gör den mindre rökig och mer mild. Den ska också ge mindre bakfylla, hävdar irländarna. - Vi Irländare gillar just den lite mildare smaken. När man beställer en whiskey på Irland får man automatisk ett glas vatten bredvid. Nästan alla Irländare späder ut sin whiskey, inte som Amerikaner som dricker Whiskey on the rocks (whisky med is), utan med just vatten. En del vatten och en del whiskey, är normalt, säger Adeline. På Irland dricker man också gärna whiskey före maten, som en apéritif. Eller också tillsammans med stout, alltså en Guinness eller en Muphy. Irish Coffee – inte så gammalt som man tror När man pratar whiskey med en irländska är det lätt att man kommer in på Irish Coffee. Den ska naturligtvis blandas med Irländsk whiskey. Något annat vore otänkbart. Det var ju faktiskt på Irland, närmare bestämt på Shannon Airport, som drinken skapades för sisådär 25 år sedan. Ja, den är inte äldreŠ På den tiden landade samtliga transatlantska flyg på just Shannon Airport för att tanka. Dåtidens plan kunde inte korsa Atlanten utan att stanna för att fylla flygbränsle. Det första land man stöter på när man åker från nord Amerika är just Irland, och den på yttersta västkusten belägna Shannon Airport. En man vid namn Joe Sheridan, bartender på flygplatsen, möttes dagligen av trötta resenärer som var tvungna att stiga av och vänta i flera timmar medan planet tankades. För att även fylla på batterierna på de reströtta passagerarna serverades den traditionella drycken Irländsk Whiskey och te. Nu var det ju så att amerikaner gillade kaffe bättre än te. Det var därför Joe Sheridan kom på idéen med att blanda irländsk whiskey med kaffe och socker. Sedan toppade han med grädde för att göra drinken med attraktiv samt serverade den i höga glas istället för i kopp. Amerikanera blev med ens förtjusta i denna exotiska dryck och den smaksensation som det innebar att dricka varmt kaffe, spetsat med whiskey, genom kall grädde. Dom tog med sig idéen hem till Amerika, först till San Francisco, varifrån den spreds över hela kontinenten och sedermera över hela världen. Hot Whiskey – Ett alternativ till Glögg En annan typisk irländsk whiskey drink är deras Hot Whiskey. Den kan jämföras med våran Glögg eller Österrikes Glüwine. Fyll botten på ett Irish Coffe-glas med farinsocker. Häll på 3-6cl irländsk whiskey. Fyll upp med riktigt hett vatten. Lägg i en citronklyfta med 8-10 kryddnejlikor instuckna i skalet. Svep en servett runt glaset och njut omedelbart. Botar allt från depression till förkylning! Hävdar varje irländare. Text och Bild: Magnus Bergquist
