Killen i videoaffären sa att han inte tänkte låta henne hyra den där filmen mer. Han kände att hans sociala ansvar krävde att han uppmanade henne att kanske göra något annat någon kväll. Dessutom verkade det så oekonomiskt att hyra den hela tiden. Hon fick inte ens köpa godis. Han sa att hon hade gått upp alldeles för mycket. När hon hade börjat som kund hos honom hade hon haft så harmoniska proportioner, men nu var hon för mycket av allt, fast han gillade henne ändå, det fanns ju andra värden. Hon frågade om hon fick hyra en annan film. Det berodde på vilken, sa han. Hon föreslog en titel. Han sa nej direkt. Han sa att om hon inte valde en film med en radikalt annan skådespelare var det helt kört. Han sa att han skrivit upp en lista med filmer som hon inte fick hyra och tejpat fast den vid kassan i fall han blev tvungen att åka till sjukhus, så att hon inte skulle kunna utnyttja ett sådant tillfälle att gå bakom hans rygg. Hon påpekade att hon kunde hyra filmen någon annanstans. Då förklarade han att de hade en ganska livaktig intresseförening som brukade träffas och ha möte med fika och kanske lite vin. Där hade han berättat om sin kamp för att få henne på fötter igen och att branschen har ett ansvar i sådana här fall. De var som ett nätverk och nu var hon hennes namn och personnummer spritt där och han hade beskrivit hennes utseende väldigt väl och om hon försökte stjäla någons legitimation så hade alla kommit överens om att dubbelkolla varje gång någon ville hyra just den filmen. Då sa hon att hon tänkte köpa den. Det kunde hon ju göra, sa han, men då skulle han känna sig tvingad att kontakta sociala myndigheterna och berätta om hennes situation. Men han trodde att en del av hennes problematik gick ut på att just gå till hans affär och bli sedd av honom. Han trodde att hennes fixering var ett sätt att kommunicera, att försöka få kontakt och det hade verkligen fungerat för han ville verkligen lära känna henne nu och gärna ha sex också, väldigt gärna, och det var dags för henne att våga träffa en verklig kille nu som hon kunde prata med och ha sex till exempel med också. Han fällde upp den uppfällbara delen av disken och kom ut. Han sa att här var han. Han sa att hans hjärta var helt öppet. Men det var inte hennes. Hon gick hem och tryckte in näsan i den lilla gropen som bildats på tv-rutan. Och grät. Marina Steinmo Copyright Stockholm of the Vine (Internet) och Marina Steinmo (alla andra rättigheter).
