Nubben är för många en självklar del av smörgåsbord, kräftskiva och midsommarfirande. Med eller utan kryddning serveras den lätt kylt, gärna i sällskap av en liten visa. I Sverige har man druckit brännvin sedan 1300-talet. Till en början var det de välbärgade som drack livets vatten, Aqua Vite, men det dröjde inte länge innan man konsumerade flitigt i stugorna.
Konsten att destillera har sitt ursprung i Egypten där man i Alexandria destillerade redan på 200-talet e Kr, då till s.k. rosenvatten, d.v.s. parfym. Den äldsta dokumentationen av destillering i Europa kommer från 1100-talets Italien. Därifrån spred sig sedan konsten med resande munkar och nådde Sverige på 1300-talet. Man trodde att brännvinet bevarade ungdomen, botade huvudvärk, magont och en rad andra krämpor, ja till och med botade alkoholism. Då brännvinet inte var rent och därmed smakade illa kryddade man det för att göra det lite mer drickbart. Medicinalörter användes eftersom brännvinet betraktades som ett läkemedel.
Brännvin i stugorna
Råvaran som destillerades var vin som importerades från den europeiska kontinenten. Då detta var dyrt var det bara de rika förunnat att dricka snaps. På 1600-talet började man dock att destillera spannmål som säd och potatis. Det dröjde inte länge förrän varje socken hade en egen panna som lånades ut av prästen för att tillgodose husbehovet. Eftersom brännvinet var smärtstillande betalades drängarna med en extra sup för att de skulle kunna jobba hårdare. Gnälliga barn tröstades med en trasa doppad i sprit. Det var inte ovanligt att man tog en sup för att komma ur sängen, sen en till frukost och en efter. Missväxt i mitten på 1700-talet ledde till nödår. Den lilla mängd säd man lyckades skörda gick till brännvin istället för bröd och svält resulterade i att destillering totalförbjöds 1740. Dock endast ett par år då man förlorade en viktig skatteintäkt på grund av totalförbudet. Man lärde sig att rena spriten med kol vilket gjorde den godare och konsumtionen ökade ytterligare. L O Smith lyckades rena brännvinet ytterligare och sålde spriten med varunamn som Tiofalt Renat Brännvin. Genom lobbying och listig marknadsföring lyckades han få monopol på sin sprit, och kallads därför än idag för brännvinskungen. På 1800-talet började man dricka brännvinet kylt och serverade ofta sill som tilltugg. Det ansågs inte brukligt att dricka fler än sex supar. Alkoholmängden var inte lika hög som idag men man söp desto flitigare. På 1840-talet konsumerades hela 47 liter brännvin per svensk. Ända fram till 1920 kunde man köpa brännvinet i lösvikt, därefter per liter.
Snapsen idag
Sedan 1917 tillverkas allt brännvin av Vin & Sprit. Varken motbok, ransonering eller förbudsomröstning har hindrat våra traditioner från att leva vidare. OP Andersson, Överste och Gammal Norrlands Akvavit är några av de många namn som finns kvar från förr. Kryddningarna är även de väl beprövade recept. Kummin, Anis, Fänkål, malört och pors är några av de traditionella ingredienser som finns. Idag dricker man ofta nubben väl kyld vilket är synd på kryddningen, då dennas smak minskar med kylan, lämplig temperatur är istället källarsval. Många serverar 6 cl snaps åt gången vilket är sentida påfund. Ordet snaps kommer från det tyska språket och betyder munfull, d.v.s. ca två eller tre cl. Till den som vill prova olika snapsar för att jämföra och hitta sin egen favorit rekommenderas Svenska nubbar som säljs i sex små flaskor med fem centiliter i vardera.
Andreas Kjörling
Sommelier
