Efter romarrikets fall i början på 400-1talet härjades Europa av krigshärar och plundrare. De kvarvarande traditionerna av romarriket levde vidare i kyrkan, som tack vare kejsare Konstantins kristna reform fått makt. Ett par hundra år förflöt med oroligheter innan Cisternermunkarna genom idogt arbete gav vinodlingen ett uppsving. Skandinavernas intresse för handel gav ekonomisk tillväxt i norra Europa.
Efter århundranden av plundring och oroligheter kröntes Charlemange till kung över Frankrike år 768. Inom kort tid införlivades nuvarande Belgien, Tyskland och Schweiz i det franska riket. Den första påven kröntes juldagen år 800. Med kyrkans stärkta makt och den nyvunna tryggheten som en stark regent erbjöd växte klosterrörelsen. Framför allt var det Cisternerklosterna, grundade av St. Bernard som dominerade. Enligt klosterordern var tolv munkar tvingade att starta ett nytt kloster när antalet munkar överstigit 60. Munkarna gavs land i Bourgogne och bedrev där noggranna studier av jordmån, växtplatser och dess egenskaper. Även vingårdar i bl.a. Rheingau och Chablis anlades av den snabbt växande Cisternerorden. Då Brittania tillhandahöll ull gavs handelsmöjligheter för främst de tyska vinodlarna eftersom dessa bedömdes som bättre. Även kyrkan med det ökande antalet kloster bidrog starkt till en växande efterfrågan. Eftersom man inte hade några kunskaper och sällan heller ekonomi för att lagra vin konsumerades det ofta ungt. Den allmänna uppfattningen var att vinet konsumerades bäst så fort jäsningen avstannat.
Vinhandeln i Bordeaux
Vinhandeln i Bordeaux blommade inte upp förrän mitten på 1100-talet och då tack vare handeln med England. Genom giftermål mellan arvingar i de respektive kungafamiljerna tillföll Bordeaux och Gascogne det engelska kungahuset. Vinet som gjorde sig känt kallades Claret och kan närmast liknas vid dagens rosévin. Den stora konkurrerande hamnstaden var vid den här tiden La Rochelle norr om Bordeaux. Tack vare de engelska sympatierna gavs dock stora skattelättnader för de exporterande lokala vinproducenterna, vilket fick marknaden att blomstra. Många försök gjordes sedan att återerövra Bordeaux och Gascogne till Frankrike med ett flertal stora sjöslag som följd. Men det dröjde hela 300 år innan kapitulation ledde till franskt styre. Digerdödens framfart och konkurrensen från andra vinproducerande länder gjorde dock att exporten aldrig nådde samma volymer igen.
Vinet i medelhavsländerna
Handelshusen i norra Italiens kuststäder blev en länk mellan kapitalet i norr och tillgångarna i öster. De försåg även pilgrimer och korståg med förnödenheter, inte minst vin. Det varma klimatet i östra medelhavet gav druvor med mycket hög sockerhalt och tidig mognad. Trots århundraden med barbarer och turbulens hade Syditalien och grekland inte glömt de gamla vinmakartraditionerna från antiken. De kunde göra söta viner med hög alkoholhalt, vilket gav att vinernas hållbarhet var mycket längre än de tyska och franska vinerna. Av de exklusiva vinerna som endast blev den ekonomiska eliten förunnad, var och är än idag, Commandaria det mest kända. Höjda priser, skatter och oenighet ledde dock till fördelar för de nyblivna konkurrenterna på Iberiska halvön. De Iberisk-romerska, baskiska och katalanska kungahusen som efter utdragna strider och korståg tvingat Morerna söderut gav bort stora landområden för att stimulera kristen bosättning. Många av korstågen utgjordes av Cisternermunkar med anknytningar i Bourgogne. Dessa anlade nya vingårdar då detta gav en känsla av varaktighet. Vinregionerna Navarra, Rioja, Toro och Duero var bara några av de många områden som planterades under 1200-talet och 1300-talet.
Text: Andreas Kjörling, Sommelier
Illustarion: Magnus Eriksson
Källförteckning
Story of Wine, Hugh Johnson
Oxford Companion toWine, Francis Robinson
Lilla vinboken, Mikael Mölstad
En Värld av Vin, Mikael Mölstad
Champagneboken, Richard Juhlin
Exploring Wines and Spirits, The Wine & Spirit Education Trust
Restaurangakademien
