Medan de flesta vinländer ger sina viner en viss klasstillhörighet utefter region och tillverkningssätt utgår man i Tyskland istället efter mognadsgraden, eller mustvikten, när druvan skördas.
Den avgör hur mycket socker som finns i varje druva och därmed hur länge vinet håller. Klimatet och skördeperioden blir därför avgörande för vinets kvalitetsklass. Regionen som vindruvorna odlats i har ingen samhörighet med kvaliteten i det tyska systemet för kvalitetsmärkning.
I Tyskland använder man sig av fem klassificeringar:
1. Tafelwein, bordsvin, är den lägsta klassen och detta vin görs på normalt mogna druvor.
2. Deutcher Tafelwein, tyskt bordsvin, är ett vin i den lägsta klassen som är framställt i Tyskland.
3. Lantwein, lantvin, är ett bordsvin som måste komma från något av de 19 lantvinsdistrikten. Vinet måste vara trocken (torrt) eller halbtrocken (nästan torrt).
4. Qualitätswein bestimmer Ansbaugebiete (QbA) motsvarar de franska VDQS vinerna. Det kommer från ett speciellt distrikt, mustvikten ska ligga på mellan 50-72 Oe, druvsorterna är specificerade, alkoholhalten måste vara minst 7 procent, vinet måste genomgå en kemisk analys och slutligen testas och få ett kontrollnummer. Nyligen har denna klass fått två nya underklasser: Classic och Selection ska dela in vinerna i en standardklass och en bättre klass. En Classic står för att vinerna ska vara gjorda på traditionellt vis och representera regionen. Istället för att sätta byns namn på etiketten ska man kunna sälja vinet som t ex Rheingau Classic. Selection står för en högre kvalitet och har mycket höga krav på alkoholhalt, ursprungsmärkning och liknande. Det är dock helt frivilligt för odlaren att klassa sitt vin son Selection.
5. Qualitätswein mit PrÄdikat (QmP) är den högsta klassen och den är i sin tur indelad i sex olika klasser eller ”Prädikat”:
1. Kabinett: Vinet skördas i oktober. Minsta mustvikten är 67-85 Oe och alkoholprocenten 7.
2. Spätlese: Skörd tidigast två veckor efter att man skördat Kabinett-druvorna. Minsta mustvikten är 76-95 Oe och lägsta alkoholhalten 7 procent.
3. Auslese: Druvor från utvalda, sent skördade klasar. Minsta mustvikten är 83-105 Oe och lägsta alkoholhalten är 7 procent. Här börjar vinerna bli mer söta och fylliga.
4. Beerenauslese: Druvor från utvalda, övermogna druvor. Minsta mustvikten är 110-128 Oe och minsta alkoholhalten är 5,5 procent. Dessa viner är intensivt söta dessertviner.
5. Eiswein: Skördas under den första riktiga frostnatten. Det krävs hela -8 grader Celsius vid skördetillfället för att det ska gå att framställa ett Eiswein. Skörden sker nattetid och man pressar druvorna under lika kalla förhållanden medan vattnet i druvorna fortfarande är fruset. Vinet är syrarikt och har även en viss sälta.
6. Trockenbeerenauslese (TBA): Detta är den högsta klassen bland QmP-vinerna. Minsta mustvikten är 150-154 Oe. Druvorna plockas först när de torkat ihop till russin på stockarna fram i december eller till och med januari eller februari. Smak och färg är djupt intensiv.
All denna kontroll räcker dock inte för de samvetsgranna tyskarna. Varje vin måste dessutom undergå grundliga kvalitetskontroller innan de får sin slutgiltiga kvalitetsstämpel. Denna kontroll görs inte som i de sydeuropeiska länderna av lokala kontrollorgan utan av statliga Amtliche Prüfungsdienst. Kontrollen består av skördekontroll, laboratorieanalys samt en sensorisk provning.
Vad står på etiketten?
Tyska viner är mycket konsumentvänliga eftersom allt du behöver veta alltid står med på etiketten. De tyska vinerna har alltid en baksidesetikett och där står distrikt, årgång, växtplats, druvsort, smak eller karaktär, kvalitetsklass, A.P. –nummer samt odlare, producent eller tappare. Läs på baksidan med andra ord!
Vilka regioner är bra?
De bästa distrikten brukar man säga ligger främst kring floden Rhen samt längs dennas bifloder. Även längs Mosel odlas druvorna som ger några av tysklands bästa viner. De lätta och speciella vita Riesling- och Moselvinerna som kommer dessa områden är kända över hela världen.
Vilka årgångar ska jag leta efter?
I framställningen av tyska viner tar odlaren en risk med de högkvalitativa sorterna. Han väntar ut ett visst klimat som möjliggör framställningen av dessa. Om det inte blir tillräckligt kallt exempelvis inom en viss tidsperiod så blir det inga högkvalitativa viner. Detta innebär att det så kallade dåliga vinår inte existerar några dåliga viner. Det blir helt enkelt bara mindre produktion. Det gäller därför endast att hålla sig till de högre kvalitetsklasserna på tyska viner. Då vet man vad man får.
Hur gör jag om jag vill hitta ett prisvärt vin?
Ännu en gång: Läs på baksidesetiketten, där står allt du behöver veta!
Text: Jenny Sandström
Illustration: Magnus Eriksson, Coreklam
Källor:
Sommelier Jörgen Lindström Vinifera Konsult
Munkskänkarnas Vinbok, Forum Förlag, Författare: Catarina Hiort af Ornäs.
Mer information och årgångstabeller hittar du bl a på:
www.decanter.com
www.winespectator.com
