Rosévin borde oftare vara det självklara valet. Det passar många människor och många maträtter. Rosé kan liknas vid en motorseglare – varken segelbåt eller motorbåt, varken rött eller vitt. Men det är just det som är finessen. Ett friskt rödvin som inte är för kraftfullt och som – om du blundar – kan tas för ett vitt är en härlig upplevelse.
Tidigare var rosésortimentet i Sverige inte speciellt upphetsande, och det har också påverkat vår bild av rosévin. Alltför många trötta viner förtog glädjen med vinet som sades passa till allt och inget. Numera är utbudet riktigt bra tack vare de senaste årens fruktiga och friska nytillskott.
Hjärtat i Provence
Roséviner tillverkas över hela världen, men kan sägas ha sitt hjärta i Provence i södra Frankrike. Där finns alla de förutsättningar som krävs för att få till ett bra rosévin. Väder och jordmån är bäst tänkbara och det utnyttjar naturligtvis vinbönderna. Beroende på deras ambitioner kan vinerna bli allt från blekt röda till vackert laxrosa. Och just färgen gör rosé till ett vin för ögat. Och hjärtat – få drycker anses vara lika välgörande för romantiken. Ett nog så gott skäl att dricka dem.
Blå druvor
Rosévin kan tillverkas av vilka blå druvor som helst och görs ofta av de sorter man har till hands. Det betyder emellertid inte att vinet blir sämre. I Spanien ser producenterna mycket seriöst på rosé och delar in vinet i två klasser efter färgskalan – den lite ljusare rosado och den mörkare claret. I Sverige är rosadon med sin friska smak av hallon, körsbär och lingon populärast. Från Portugal flödar den lätt mousserande exportsuccén Mateus. I Italien är man inte speciellt förtjust i rosévin, och det för oftast en ganska undanskymd tillvaro, som till exempel den underskattade och lätt spritziga Lambruscon. I Kalifornien blev det i slutet av 1980-talet helt rätt att dricka rosé – ett välkommet avbrott i den vita trenden. De flesta blå druvsorter användes men favoriten blev snart zinfandel, amerikanernas egen druva. Druvorna pressades lätt och sedan avlägsnades skalen snabbt för att inte ge för mycket färg åt vinet. Musten jästes vid låg temperatur, och smaken blev frisk, fruktig och vital, något som föll konsumenterna på läppen. Än i dag är vit zinfandel mycket populär i Kalifornien. Tyvärr tummas det ibland på kvaliteten och många white zinf är en slätstruken blekt ljusrosa läsk som tappas på stora flaskor. Visserligen väldigt easy drinking men också i mångas ögon så lång från ett riktigt vin man kan komma. Det är synd, för en bra vit zinfandel har allt som behövs för att klassas som vinvärldens motorseglare.
Text: Josephine Nordlind
Illustration: Magnus Eriksson, Coreklam
