Glädjen du känner när du dricker beror på en ökad utsöndring av dopaminer i hjärnan.
Dopamin är hjärnans glädjemolekyl, det ämne som gör att vi mår bra och livet leker.
Den hjälper oss inte bara när vi festar. Den gör även att vi vill äta när vi är hungriga, att vi vill ha värme när vi fryser, eller gå på toaletten när vi är nödiga.
Det är samma molekyl som även gör att vi känner oss tillfreds när vi klarat något på jobbet, eller på gymet. När vi ägnar oss åt våra barn, eller bara är tillsammans med de vi tycker om.
När vi dricker alkohol ökar hjärna utsöndringen av dopaminer. Det finns dock en gräns för hur mycket hjärnan kan ta emot. Därför går det inte att dricka mer alkohol i tron att tillfredställelsen och glädjen ska öka ytterligare.
Narkotika av olika slag kan öka mängden dopaminer, men även känsligheten hos mottagarreceptorerna i hjärnan. Detta gör att brukaren känner en euforisk glädje.
Baksmälla
Problemet med narkotika är att den så kallade baksmällan uteblir.
Den som dricker för mycket sprit får så att säga ett ”kvitto” dagen efter på att detta inte var bra. Baksmällan beror inte på för höga halter dopamin, utan snarare på dränering av kroppens vätskebalanser.
Vid narkotikaanvändning kommer inte det kvittot förrän långt senare. Och då kan det vara för sent. Receptorerna i hjärnan kan vara skadade för all framtid – och då kommer personen ha svårt att känna någon glädje alls.
Inte sällan ökar då missbrukaren dosen för att få mer dopamin. Så fortsätter den negativa trenden nedåt.
Partydrogandet bland unga i Sverige har ökat på senare år. Inte minst bland personer som vanligtvis inte tillhör riskgrupperna.
Vem är i riskgruppen, egentligen
Kanske är det dags att uppdatera vem eller vilka som egentligen tillhör de där riskgrupperna.
Det är inte alltid de som är fattiga på pengar eller som känner utanförskap i samhället.
Fattigdomen och utanförskap handlar inte enbart om klasstillhörighet.
Att ge människor en ”känsla” av fattigdom och utanförskap räcker för att skapa ett behov som går att lösa med den produkt som var tänkt att säljas.
Vi i västvärlden lever i en kultur som bygger på brist – trots att vi lever i ett materiellt överflöd. För hur ska människor annars, som har alla materiell behov tillfredsställda, fås att vilja konsumera ännu mer?
Därför blir jakten på att tillfredställa våra brister tragisk att beskåda.
Minns att det mesta av det vi tror oss behöva är skapade behov. All glädje och kärlek vi däremot behöver finns redan inom oss.
Den behövs inte förpackas och säljas av någon smart marknadsföringsakrobat.
Det kanske är just det som är så svårt – att se att vi redan har det vi behöver.
God Jul önskar Magnus Bergquist
