Att trender påverkar våra val i livet är inget nytt, det finns till och med människor som låter sig styras helt och hållet utifrån vilka råd, rön och trender som råder. I modevärlden, bil- och elektronikindustrin till exempel är trender livsavgörande för om ett varumärke eller företag behåller sin position bland konsumenter. Hur står det till i vinvärlden då? Hur påverkas den av trender, och vilka vågor och signaler skickar den gärna iväg själv mot omvärlden?
Om vi bortser från trend och tendens i vingården som handlar om hållbarhet, tradition, teknik etcetera och även lägger åt sidan vad experter och vinjournalister tycker och tänker när det kommer till smak, vinstilar och årgångar med mera, så kan vi konstatera att konsumentens kraft är stor. Med det menar jag att ”dit massan gärna går styr producenterna sina spår” … Idag är det ingen hemlighet att appassimentovinernas framfart onekligen är ett resultat av trend och marknadsföring, likaså framgångarna för prosecco och laxrosa roséviner i Provencestil.
Då bruset är stort gäller det att sticka ut. Byggandet, stärkandet och utvecklandet av varumärket och vinportföljer är viktigt ur många aspekter. I år har jag stött på följande ”nya grepp”:
Mousserande vin på burk från Kalifornien. Francis Ford Coppola är inte bara aktuell som filmregissör och huvudgäst på årets Stockholm Filmfestival, han driver också ett av Kaliforniens mest framgångsrika vinföretag. I hans portfölj finns flertalet belönade viner på zinfandel, cabernet sauvignon och chardonnay – och nu även ett sparkling wine can blanc de blanc under namnet Sofia. En hyllning till hans dotter förstås, även hon hyllad filmregissör. Vid en första anblick känns det lite märkligt, en knallröd metallicburk med tillhörande sugrör är inte precis det första jag tänker på när jag blir sugen på ett glas mousserande. Men å andra sidan har kolsyrad dryck återfunnits på burk de senaste 50 åren, så jag borde inte bli förvånad att även det mousserande vinet mer och mer nu börjar dyka upp i burkförpackning.
Rosévinstrenden har exploderat de senaste åren, vilket i mitt tycke är bra. Det produceras mängder av fin rosé och idag har vinet gått från att vara säsongsförknippat till att nyttjas året om. Matkombinationerna är fler och prestigeroséer lockar fler och fler. I år kunde vi dessutom hitta smågodis med rosévinsmak. Jodå, små gumminallar i läckert laxrosa färg såldes som extra push till vinerna om man handlade utanför Sveriges gränser. I USA och på vissa håll i Frankrike kan man nu även hitta annat smågodis i geléform med smak av chardonnay, sauvignon blanc, cabernet sauvignon och merlot. Att chokladpraliner fyllts med starkvin och alkoholsmaker är vi vana vin – men att det nu är mer druvtypiska smaker som återfinns i godiset är för mig nytt.
Glass – även här har vi tidigare kunnat återfinna vissa spritsorter som likörer, whiskey och cognac i smakpaletten – i år hittade verkligen champagnen ner i frysdiskarna. Stora aktörer som bland annat Moët & Chandon återfanns bland de populäraste glassmakerna på semesterorterna. Här hemma i Sverige blev det också uppståndelse då någon försökte marknadsföra alkoholhaltig isglass i popup-format.
Det blå vinet. Jodå, det experimenteras med att låta vinerna få andra färgnyanser än vitt, gult, rosé och rött. I Spanien har man tagit det på fullt allvar och nu låtit det blå vinet säljas kommersiellt. Jag har fått foton från vänner som befunnit sig i New York och som på barerna där kan köpa blått vin från Gik – supertrendigt. Själv serverades jag vin i turkosblå nyans som svalkande aperitif när jag gästade Palma, Mallorca, i våras. Dessutom har man i Valencia tagit fram en cava som till och med letade sig in på någon av Systembolagets hyllor i Stockholmsområdet i somras. En hit på trendiga nattklubbar och beachklubbar där effekten av azurblå vin som skimrade i glaset ömsom kittlade, ömsom gav skrämselhicka. En cool effekt? Onekligen, en vinupplevelse? Nej, inte för mig. En trend? Time will tell …
Som vinälskare får man många gånger skaka på huvudet och förfasas över trender, andra gånger är vi glada att en trend innebär att något får en nyrenässans – vi kan kort konstatera att kommersiella krafter alltid kommer att ta stor plats, på gott och ont.
Vintips där jag med stor glädje anar trendtråden:
2014 Puligny-Montrachet, Vincent Girardin är en utmärkt representant för hur chardonnay med sin förmåga att anpassa sig efter jordmån och vinmakeri kan presentera sig som ett briljant balanserat smycke av mineral och syra. Lägg därtill en läcker smörighet som känns len och lite brynt på näsan, finstämd frukt av tropiska toner och citrus. Ett fint val till gratinerad nyårshummer med läckert ört- och vitlöksmör eller till den ugnsbakade torskryggen med lite knaperstekt bacon ovanpå.
Jag har haft några flaskor av deras La Bienquerida och Altos de Losada hemma i vinskåpet, men nu har höstens viltgrytor och lammlasagner sett till att vinerna är urdruckna.
Vilken tur då att Losada 2012 återfinns på Systembolagets hyllor. Här presenterar sig menciadruvan på ett finfint sätt. Vinet är fruktigt med en bra syra och fyllighet som klär in munhålan på ett elegant sätt. Mörka bär, toner av choklad och lakrits. 12 månaders lagring på amerikanska ekfat ger en balanserad touch av vanilj i både doft och smak. Riktigt bra till grillade högrevsburgare.
Roda Reserva 2011 har redan från början istället befunnit sig i franska ekfat, först via alkoholjäsningen och därefter lagring 14 månader på nya franska ekfat för att få den fina rostade tonen med kryddig finish som blivit lite av Rodas signum. Eftersom den klassas som en Reserva har den även fått 30 månaders flasklagring innan den nått ut på våra hyllor. Så här har vi en modern Rioja med fina mörka körsbärstoner, kryddighet, tobak, kakao och stråk av kokos i doft och smak. Påtagligt fin syra, fylligt med en strävhet som gör vinet utmärkt till nöt och vilt. Själv väljer jag gärna ett klassiskt lammspett med vitlök, rosmarin och klyftpotatis till.
Moët & Chandon Grand Vintage 2008 har precis lämnat Epernay och finns nu att beställa. Utmärkt att dricka redan nu, maffig doft av mineral och frukt. ”Ung i sinnet” med läcker syraskjuts som vecklas ut i en len mousse i gommen och som sedan övergår i lång slutfinish. Torr med dominans av lime och stenfrukter som nektarin och persika plus en härligt rostad ton av brioche i paletten. Som sagt – ett praktverk på många sätt och prislappen gör att det inte stör nämnvärt att köpa 2-3 flaskor för att följa utvecklingsprocessen över tid. Prova gärna en flaska till nyårsfesten och lägg undan de övriga för framtida njutning.
