Det är skillnad på lyx och överpriser. Men en sak kan vi vara överens om, champagne är lyx och varje gång vi får det bubblande vinet i vårt glas borgar det för fest. Snacka om att muta in revir.
Jag minns en slutscen i filmen ”The Deer Hunter”. Julien Grinda, spelad av en ung och lysande Pierre Segui, vacklar med stormsteg mot sin egen död i ett krigshärjat Saigon och fäller den numera klassiska repliken:
– When a man says no to champagne, he says no to life.
Champagne är ju inte bara ett vindistrikt i norra Frankrike. Det är också ett unikt vin tillverkat på en andra jäsning i flaska och som får en härligt komplex karaktär efter mognad på jästfällning. Det är syrligt, lite jästigt och brödigt i tonen, några av de egenskaper vi tycks lovsjunga varje gång vi står där och smuttar i festskrud.
Vad som gör vinet unikt är alla yttre betingelser, den mineralhaltiga jordmånen, det svala klimatet, de tre toppdruvorna Pinot Noir, Pinot Meunier (nåja) och Chardonnay. Men en stor del av hemligheten ligger också i vinproducenternas ambitioner att tillverka det vin som av många anses vara världens bästa. I alla fall sett till lägstanivå.
Kostar det så smakar det
Bubbelvinet från norra Frankrike har med andra ord en status andra vindistrikt bara kan drömma om. Inte bara för sin högsta lägstanivå, utan även för sin högsta högstanivå och för att Champagne är bäst däremellan. Vid ett besök hos champagnehuset Pol Roger frågade jag Christian Pol Roger, samtidigt som han öppnade en flaska av husets prestige, Cuvée Sir Winston Churchill, om inte bubblet var för dyrt, rent generellt. Han stannade upp mitt i rörelsen och såg milt på mig:
– Nej, aldrig för dyrt. Men det är samtidigt stor skillnad på lyx och på överpriser.
Man kan också vända på det: kostar det så smakar det. För det vet vi, kostar gör det, men då smakar det också så det både räcker till och blir över. Tillverkningen är ju ett under av magi och att få fram ett sådant komplext vin med ett egentligen ganska enkelt basvin upphör aldrig att förvåna. Tålamodet är ett annat mysterium, hur de lagrar sina viner för att de ska utvecklas och bara bli bättre och bättre. År efter år. Och den kompetensen som finns när de står och provar vin från enskilda vingårdar och på olika druvor och vet att bestämma blandningen. Eller bara ta till vara på en specifik vingårds alla makalösa karaktärer.
Olivier Krug är en annan ikon i vinindustrin, ansiktet bakom champagnernas champagne, Krug, och mycket avspänd i sitt förhållande till lyxbubblorna.
– Vi ska dricka champagne i gott sällskap, till middag med vår älskade och då ska vi inte bedöma vinet, bara njuta av det, låta oss förföras.
Krug är också av många ansett som det bästa huset och har idag ett rykte andra bara kan se avundsjukt på. Åter ligger en hög ambitionsnivå bakom ryktet, kunskap, kompetens, tålamod, vision men också smart profilering.
Champagne ett världsarv
Skillnaden på Krugs sätt att jobba och många andra vinfirmor i distriktet är att på Krug låter man vinerna jäsa på mindre fat, man hoppar över den malolaktiska jäsningen, alltså då vinets skarpa syror omvandlas till mjukare mjölksyror och att man sedan låter vinerna ligga minst sex år på jästfällning för att skapa mer komplex karaktär. Samtidigt, njutningen är det viktiga, tillverkningens mål.
– För huset Krug är njutning bortom all känsla av perfektion och förutsägbarhet, sa också Olivier Krug när jag träffade honom på en provning för något år sedan.
Att man behärskar konsten att tillverka bubbelvin i Champagne blir också allt tydligare när andra producenter av mousserande viner världen över gärna har champagne i tanken när de trixar och fixar, blandar och jäser. Men det vill sig inte riktigt, det blir nästan som champagne. Nästan. Ibland. Oftast inte.
Det är ju precis det som gör vinet så unikt, det kan bara komma härifrån, från ett svalt område i det nordfranska inlandet knappa två timmars körning öster om Paris. Och att man som producent vet att ta tillvara på de unika förutsättningarna. Kanske är det därför inte förvånande att Unesco utsåg Champagne till världsarv sommaren 2015.
Utsikt över Champagne.
Spännande vinhus att besöka
Pol Roger
Vacker vinegendom där Christian Pol Roger är ansiktet utåt. Vinerna är samtliga av hög kvalitet där prestigen Cuvée Sir Winston Churchill är ett hommage till den forna engelska premiärministern som hade just detta hus som sin favorit. Ligger centralt i Épernay, på den klassiska adressen 1, Rue Winston Churchill.
www.polroger.com
Diebolt-Vallois
Egentligen en riktig kännarchampagne men som nått ut till allt fler, inte minst sedan man erhöll utmärkelsen “bästa vinhus” av en fransk vintidning. Kul, för detta är riktigt bra bubbel, toppklass på prestigen Fleur de Passion. Drivs fortfarande inom familjen, vilket gör huset en smula mer unikt i det stundtals massproducerande Champagne.
www.diebolt-vallois.com
Bra krog
C. Comme
Läcker champagnebar med bra mat i hjärtat av Épernay. Men det som framför allt gör krogen/baren intressant är det urval av champagne som finns, företrädesvis från lokala odlare, små producenter som presterar över förväntan. Och i ett helt annat prisläge än det vi är vana vid i Sverige. Boka bord redan nu.
www.c-comme.fr
Vinobligatorium
Innan man sätter sin fot i Champagne kan man alltid värma upp med filmen ”A year in Champagne”, där bland annat Diebolt-Vallois är en av sex medverkande egendomar. Filmen är en hyllning till Champagne som vindistrikt men också till champagne som både dryck och symbol för det goda livet. Vad annars att vänta när fransmännen får breda ut sin chauvinism.
Bonus
Bo i charmiga Épernay men besök Reims och gärna katedralen Notre Dame de Reims som reser sig vacker i stadens centrum. Den började byggas redan 1211 och håller än idag på att restaureras, då den bombades under första världskriget. För den konstintresserade finns här fönster som ritats av Chagall. Men hela byggnaden är enormt mäktig.
Katedralen Notre Dame de Reims.
Text: Johan Franco Cereceda
