När vi pratar om stora viner pratar vi alltid om rött. För så har det blivit, helt enkelt beroende på att vi har satt upp vissa kriterier för hur ett stort vin ska vara. Det ska vara strävt, komplext, fruktigt, ha en tydlig eldig karaktär, ha hög syra och gå att lagra. Därmed basta. Visst finns invändningar naturligtvis, jag säger bara pinot noir – ett av världens bästa viner i rätt habitat. Men generellt gäller detta.
Ganska snart upptäcker vi att vi samtidigt exkluderar bara i farten ungefär hälften av allt vin som görs. Det är nämligen vitt och har alltså helt andra doft- och smakdjup än röda viner. Att likställa lagringsbart vin med kvalitet är lite galet, vi har faktiskt lärt oss att många viner kan ha fabulös kvalitet utan att vara lagringsbart. Men det gnager samtidigt när vi ändå ser ett rött vin som undantag, det icke lagringsbara men eleganta.
Det vita vinet är per definition i en annan division. Se bara på priserna, det dyra röda är alltid mångdubbelt dyrare än det dyra vita. Kanske ska det vara så. Men vi börjar hur som helst upptäcka de riktigt bra vita vinerna och nu ser vi också att allt inte kommer från Bourgogne. Efter en resa i Rioja nyligen, där jag hade turen att prova Spaniens första 100-poängsvin i den vita genren, har jag upptäckt bland vänner och bekanta att det vita vinet röner mer uppmärksamhet än någonsin. Detta när Sverige ligger inbäddat i ett täcke av snö. Bara det en kontradiktion. Jag vet inte vad det beror på, men jag gillar det.
Det bästa med bra vita viner är ju att man inte behöver lagra dem så förbaskat länge för att de ska nå optimal mognad, det räcker oftast med några år. Har man tur kan man alltid hitta några gamla årgångar på Systembolaget och helgen är räddad. Samtidigt ökar vi på vår dos med kunskap och lär oss att vissa viner som vi förr drack så fort de landade på den svenska marknaden, faktisk vinner en smula på att lagras. Två, kanske tre år, ibland längre. Men hur vet vi det? Det är inte alltid vi gör det, men ganska ofta.
Det är nämligen som så: har ett vin mycket hög syra, frukt och märkbar eldighet, om vinet känns lite omoget, grönt med unga, omogna toner som grönt syrligt äpple, kan man alltid spara en flaska och öppna den vid senare tillfälle. Gillar man vinet bättre då, ja då har man lärt sig att det kanske är en vinstil som behagar mer än den unga, gröna stilen. Och så där kan man hålla på, hela tiden lära sig, prova, våga tänka annorlunda. På så vis får vinet ytterligare en dimension. Att det är gott, det visste vi ju sedan länge.
En av världens mest uppskattade druvor från konsumenthåll är också – föga överraskande – vinproducenternas favorit. Likheterna mellan vinerna är slående, det finns också mycket som skiljer dem åt. ..
Från och med februari presenterar Viking Line sju nya fartygsviner. Vinguiden blev inbjudna till en presentation av vinerna, vilka kommer att finnas ombord på båtarna i två år framöver. Urvalsproces..
När det gäller vitt vin på blå druvor är Champagne kanske det bästa exemplet. I distriktet är två av tre godkända druvor blå, ändå är slutresultatet överhängande vitt. Så vad händer egentligen under..
Om det var förutsägbart när det kommer till vår faiblesse för röda viner, är det mer överraskande vad vi föredrar för vita viner. En druva dominerar, men samtidigt kommer vinet på denna druva från o..
