Rött, rött, rött i Rioja. Eller? Nej, så enkelt har det aldrig varit. Idag har det vita vinet blivit kanske mer populärt än någonsin. Och som grädde på moset uppenbarar sig en fullpoängare efter att ha legat i vinkällaren i 30 år.
Han dyker plötsligt upp, sneglar lite diskret på klockan. Hans närvaro är högst överraskande, men han lovar att stanna för lunch. Greven av Creixell, eller Vicente Cebrián till vardags, har ett fast handslag, hög, klar röst och är elegant i hela sin framtoning. Noblesse oblige, som man säger. Samtidigt, det är inte ett dugg förvånande. Det som däremot överraskar är hans inledande kommentar.
– Jag älskar Sverige. Jag var tillsammans med en svensk kvinna för många år sedan, tre år, tre fantastiska år.
Klart man gillar greven. Men det är inte därför jag är här. Resan har styrts till Rioja för att åter upptäcka den enorma värld av fantastiska viner distriktet bjuder på, allt från unga röda fruktiga viner till gran reservor på huvudsakligen tempranillo, viner med en sådan komplexitet och lagringsduglighet att man bara kan skaka på huvudet.
Men stopp där! Rött och endast rött? Verkligen inte, även om det röda dominerar. Så har det blivit, hela Spanien är ju per definition ett rödvinsland, även om den gröna druvan albariño armbågat sig in på den internationella marknaden.
Vicente Cebrián är på många sätt värd en eloge, dels för det han gjort med Marqués de Murrieta, en av de mest klassiska bodegorna i Rioja. Dels för den tradition han för vidare, inte minst med viner som idag slår världen med häpnad. När han tog över vinegendomen, efter att hans far dött vid 47 års ålder, var det inte många som gav honom en chans, hans leverne, nattklubbarna i Madrid, blev en följetong i vinpress och ett hinder. Sa kritikerna. Idag vet vi vem som hade rätt och vilka som hade fel. Bodegan är närmast sensationellt återuppbyggd, varje detalj i egendomen och på vingårdarna är så snyggt skött att man faller till föga.
Men det som väcker mest uppmärksamhet i lunchätande stund där vi sitter i en enorm sal i den gamla stenbyggnaden och kalasar på idel läckerheter, är hans nya vin som precis släppts. Fast nytt är det egentligen inte, utan snarare precis lanserat. Årgången är 1986, ett vin som legat 225 månader (!) på fat, därefter sju år på cementtank och tre år på flaska. Och det roligaste av allt: vinet är vitt. Spaniens första vita vin som erhållit 100 poäng av den amerikanska vinskribenten Robert Parker med entourage.
– Men tänk inte så mycket på poängen, utan på att vinet är detsamma även om det skulle få lägre poäng, säger Vicente Cebrián mycket klädsamt.
Det hämtas in och korkas försiktigt upp, slås över i ett glas framför mig, det är gyllengult efter alla år på fat och har en arom som sprider sig i rummet. En klunk och en klunk till och munnen fylls av tropiska frukter, torkade aprikoser, bra syra, fattoner, en kryddighet, en fin liten sötma parat med eldig karaktär och en fantastisk längd. Avslutningen på lunchen kan inte bli bättre.
Greve Creixell är nöjd, han sneglar mot klockan, torkar sig om munnen och ursäktar sig.
– Jag ska till Madrid, jag ska äta middag med kungaparet, säger han innan han reser sig och tar ett värdigt farväl.
Greven av Creixell, eller Vicente Cebrián som han heter.
Vitt vin i Rioja alltså. Ädelt på många sätt. Det har tillverkats sedan producenterna började göra vin i området. Ganska snart insåg man att det röda vinet blev bättre, men det fanns några bodegor som envist fortsatte att jobba med de gröna druvorna viura, malvasía och garnacha blanca. Marqués de Murrieta är en egendom, López de Heredia en annan. Båda i den klassiska skolan, med mycket vaniljsöt fatkaraktär, en lätt oxidativ ton där just det tropiska blir framträdande och med en fint fruktig, syrlig ton som är en av hemligheterna bakom lagringsdugligheten i vinerna. Det nyss provade vinet, Castillo Ygay Blanco Gran Reserva, är exceptionellt på många vis, men även andra hus ser ju charmen i att producera ett vin som är unikt i sitt slag, som har ett tydligt ursprung och som inte behöver avskräcka prismässigt.
Samtidigt förstärker det vita vinet nu Rioja som varumärke, ger det en bredd och ytterligare en anledning till att ännu en gång kika närmare på det gamla vindistriktet som för tio år sedan var rejält på dekis men idag är ett av de mest spännande i världen.
Det visar ju inte minst – möjligen högst överraskande – även det vita vinet.
Marqués de Murrieta
Det sägs att renoveringen av vinegendomen kostat 40 miljoner euro. Men så möts resenären också av ett praktexemplar till bodega där varje detalj är perfekt på sin plats. Vinerna håller också måttet, det behöver inte vara en Castillo Ygay Blanco för 3 900 kronor, utan det går också bra att dela på en röd Marqués de Murrieta Reserva för är 149 kronor.
www.marqesdemurrieta.com
López Heredia
Mer klassiskt än så här blir det inte. Här tillverkar man också vin som man gjorde på 1800-talet, helt medvetet. Vid bodegans entré hittar vi ett av de mest spektakulära provningsrummen, nästan som ett ironiskt statement, till formen av en gammal spansk vinkaraff. Vinerna är mycket traditionella till sin karaktär, med komplexitet, lagringsbarhet och en säregenhet som är helt unik världen över.
www.lopezdeheredia.com
La Tavina
Mitt i epicentrum i Logroño ligger denna för ögat oansenliga tapaskrog. Men går man upp en våning möts man av underskön vinmiljö där man äter paradrätt efter paradrätt mitt i den moderna vinkällaren, naturligtvis med fokus på Rioja.
www.latavina.com
Arkitekturen i Rioja är stundtals häpnadsväckande. Här hittar vi bodegor ritade av storheter som Frank Gehry (Marqués de Riscal), Santiago Calatrava, han bakom Turning Torso i Malmö (Bodegas Ysios), Zaha Hadid (som ritat vinprovningsrummet på López Heredia), Jesús Marino Pascual (Bodegas Darien). Utomjordiskt helt enkelt och ett måste för den som är intresserad av arkitektur. Och vin.
Rioja ligger ju bara någon timmes körning från gastronomiska pärlor som Bilbao och San Sebastian. Ett besök i Rioja bör kombineras med åtminstone en övernattning i någon av kuststäderna, där mat- och vinkulturen visar sitt allra bästa ansikte. Och har man, mot förmodan, tröttnat på vin från Rioja, ska man dricka txakolí, det syrliga, fruktiga lätt spritsiga basiska vinet som också det är unikt.
Text: Johan Franco Cereceda
Foto: Marqués de Murrieta, Johan Franco Cereceda
Vi tar det från början; röda viner görs av så kallade blå druvor – det verkar självklart på något sett. Vita viner görs från gröna druvor – också självklart. Men, vita viner kan även göras på blå dr..
Ribera del Duero i norra Spanien har ett minst sagt varierande klimat. Men trots utmaningarna som följer med heta, torra somrar varvat med kalla vintrar har man mot alla odds lyckats hitta ett sätt ..
Alla älskar Albariño. Så brukar det låta när man pratar spanskt och portugisiskt vitt vin. Och nämner man skaldjur i samma andetag, då är saken avgjord. Visst brukar vi säga att vinindustrin är kons..
Familjen Torres är ett av Spaniens mest respekterade namn inom vinvärlden. Med rötter som sträcker sig tillbaka till 1500-talet och ett vineri grundat 1870 i Vilafranca del Penedès, har familjen för..
