Verdejo var länge en druva som användes till att göra viner som påminde mycket om viner på Sauvignon Blanc. I värsta fall med mycket överextraherad karaktär. Men sedan början på 2000-talet har det skett en betydande förändring där vinerna numera går att känna igen som viner på Verdejo. Borta är den överdrivna svart vinbärstonen och istället framträder gröna äpplen och en mjukt gräsig stil.
Druvan sägs ha sitt ursprung i norra Afrika och fanns sin plats i Rueda tack vare morerna som förde den med sig. Under många år tillverkades det ett säreget vin med tydlig oxidativ stil, ursprunget till den oxiderade spanska vintypen Fondillón i Alicantetrakten, men idag är det helt andra viner som gäller.
Verdejo är en högavkastande druvsort vilket innebär att den i slutändan kan ge mycket billiga viner som dumpar vinmarknaden. Men tilltaget ger också druvan dåligt rykte, vilket är synd då det visar sig att den vid låga skördeuttag kan ge överraskande komplexa viner.
Verdejovinerna är mycket friska till sin karaktär, det finns inslag av gröna äpplen, gräs, lite fläder och en del rabarber samt en ibland mineral ton. Överhuvudtaget är det syran och den friska äppeltonen som alltmer dominerar i viner på Verdejo. Vid för högt skördeuttag (läs billiga viner) är karaktären alltifrån balanserad till mer anonym.
Viner på Verdejo passar utmärkt till fisk, skaldjur, vegetariska rätter och en betydande del av det asiatiska köket, inte minst det från Vietnam med sina fisksåser, lime och koriander. Då vinerna ofta är torra med hög syra är det viktigt att maten även får en dos syra. Sallader med kyckling eller räkor samt, egentligen föga överraskande, snittar på getost är också utmärkta till ett glas vin på Verdejo.
