Hur dricker jag vin?

HEM

Vin Aktuellt Hur dricker jag vin?

Kan vi bli beroende av vin utan att vi märker det? Kanske mer av passionen än själva alkoholen? Visst finns en risk att vi romantiserar vindrickandet. Eller? Vinguidens krönikör Petter resonerar kring vinkonsumtion och hur den präglar oss.

Jag älskar vin med hela mitt hjärta. Jag kan längta och drömma om att dricka vissa viner. Det är ett speciellt sug som infinner sig i min kropp och jag kan fantisera om hur upplevelsen ska bli när jag provar just det där specifika vinet.

När man läst de här raderna jag precis har skrivit kan man onekligen känna en viss oro. Det låter kanske lite farligt och med en liten klang av missbruk. Är det så? Nej, det tycker jag i ärlighetens namn inte att det är, för att jag förstår mig själv och vet exakt hur jag både tänker, fungerar och resonerar. Det är klart att jag med både hjärna och kropp romantiserar vinet och upplevelsen, men för mig är den också väldigt äkta. Jag har nog alltid känt så med just vin och likheten med musik är för mig slående.

Men behöver man ta en paus från sitt vindrickande? Ja absolut, det gör jag med musik också. Mest för att inte bli avtrubbad i upplevelsen och tappa intresse och framförallt passionen. När man som jag som arbetar med vin dagligen, skriver, provar, dricker och dessutom spottar så är det viktigt att inte bli likgiltig. Passionen måste brinna som en majbrasa på valborgsmässoafton. Därför försöker jag välja mina tillfällen även om mina tillfällen är ofta.

Om du lyssnar på ett stycke musik som du gillar och precis fastnat för är det första 100 lyssningarna underbara men sen finns det en gräns när man trillar över och stycket blir uttjatat och söndernött. Efter det brukar det vara svårt att komma tillbaka till den där episka känslan man hade i början. Man vill inte förlora det fotfästet. Med vin kan jag känna lite samma sak och därför tror jag på en del naturliga pauser, alltså uppehåll för att inte tröttna helt.

Jag har faktiskt inga problem med att välja bort vin. Däremot tycker jag det blir svårt när jag tänker mat, vilket jag idag gör nästa lika mycket som jag tänker vin, speciellt i kombination. Varje gång jag exponeras för riktigt bra mat eller härliga råvaror tänker jag på vilket vin skulle jag dricka till den här maträtten, vad som skulle kunna få den att lyfta ännu lite mer.

Där kan jag uppleva en knepighet som jag måste brottas med. Det är klart att man vänjer sig men tanken på den perfekta kombinationen finns alltid där. Samma sak som om jag skulle rent geografiskt befinna mig på en plats där jag helt enkelt måste ha tillhörande dryck till stunden för att alla bitar ska falla på plats. Såklart gäller detsamma med musik. Platserna spelar en enorm roll. Som att sitta på en strand i Portugal, nere vid den lilla strandkiosken där de tillagar fisk i världsklass. Efter en lång löprunda hamnar man där för att äta lunch. Att då inte dricka ett glas av det lokala vinet skulle för mig vara otänkbart. Samma vin hade dessutom aldrig smakat lika bra hemma i Stockholm med snöblandat regn utanför dörren och totalt mörker.

Det finns alltså tillfällen men även platser som spelar in när jag dricker vin. Som hemma när man tagit sig igenom en lång dag, lagat sen middag, lyckats lägga alla barn och få dricka något riktigt gott vin med sin bättre hälft. Såna stunder är viktiga och då kan man verkligen njuta och ta in vinet till fullo.

Jag har sagt det förut att jag vägrar polarisera mitt liv. Jag vill ha det bästa av båda världar. Därför kan jag springa, långa lopp, träna men även vräka i mig raska kolhydrater som jag sköljer ned med en Barolo. Jag lever dock efter strategin att inte dricka vin bara för att dricka utan mer verkligen sikta in mig på ett gyllene ögonblick.

Det finns ordspråk som ”One glas a day keeps the doctor away” eller ”to much of anything can make you an addict”. Jag vet inte om jag tror på dessa citat men det ligger väl, trots allt, en viss sanning i dem. Men jag tror jag har en okej balans just nu när det gäller vin, både privat och professionellt för att inte förlora känslan, passionen och intresset. Jag tror även vi kan jämföra vin och musik med relationer. Ibland behöver man lite tid för att hitta tillbaka till den där riktiga känslan. Det är nog något som samtliga kan känna igen sig i.

Med musik var jag tvungen runt 2004, 2005 att ta en rejäl paus för att hitta tillbaka. Jag var uttråkad och oinspirerad. Kanske hamnar jag där med vin någon dag och det är faktiskt inte hela världen eftersom vinerna kommer finnas kvar och de blir bara bättre med tiden så i teorin är det ingen dum idé med en längre planerad paus. Mitt tips är att se över sitt drickande så man inte hamnar i det där slentriansmuttandet och glömmer bort vad man dricker, varför man dricker det och när man drack.