Vin görs på vindruvor, gröna eller blå. Vill vi göra vitt vin använder vi gröna druvsorter, men vill vi istället göra rött vin är det blå druvsorter som gäller.
För att få den röda färgen i ett vin, gäller att låta druvmusten ligga i skalkontakt eftersom det är i skalen färgen finns. Först krossar vi de blå druvorna och sedan låter vi musten ligga och laka ur färg från skalen. Ju längre urlakning, macerering, desto mer färg.
Det går också att göra vitt vin på blå druvor. Under vintillverkningen pressar vi helt enkelt de blå druvorna försiktigt och separerar musten från skalen där färgen sitter. Ett vitt vin på blå druvor kan ibland uppfattas som lite kraftigare.
Rosévin görs genom att urlakningstiden vid rödvinsproduktionen är mycket kort, kanske bara någon timme. Rosévin tillverkas alltså på blå druvsorter.
För att få fram en roséchampagne har man tillåtelse att blanda ut sitt vita vin med rött vin. Det är mycket få distrikt i världen som får tillverka rosévin med den metoden.
Det är inte bara färgämnen som sitter i druvans skal, utan även garvsyra (strävhet), doft- och smakämnen. Ju längre tid vi låter musten ligga i skalkontakt, desto mer smak och doft får vinet. Men som alltid när det kommer till vin är det viktigt med balansen.
Vill vi istället göra ett sött vin, ser vi till att jäsningen upphör. Det kan vi göra genom att under vintillverkningen tillsätta sprit (starkvin) eller genom att driva ner temperaturen eftersom jäsningen måste ske någorlunda varm miljö.
