Petter fortsätter sin jakt på viner under radarn. Det finns en hel del och betydligt närmare än vi tror. Nu är turen kommen till alplandet Schweiz, en riktig doldis i vinsammanhang. Varför är det så? Petter har svaret.
När vi pratar om viner delar vi ofta in helheten i två delar: Gamla världen som betyder Europa och Nya världen som är allt utanför Europa. Sen kan jag ibland prata om det nya Europa och syfta på de forna öststatsländerna, vilket blir lite lustigt då många menar på att många av de druvor som används till produktion idag rent historiskt har sitt ursprung från den delen av världen.
Sen finns det ett hemligt vinland som ligger mitt i den Gamla världen som jag själv och människor runt omkring mig faktiskt helt glömmer bort. Jag talar om Schweiz. Det lilla landet mitt i alpmassivet, känt för sin neutralitet under Andra världskriget, magnifika berg som Matterhorn, skidorter, lyxiga klockor och sist men inte minst bankerna. Vad många dock inte känner till eller ens tänker på när man talar om Schweiz är deras fenomenala viner.
Jag började på riktigt åka skidor på en mer extrem nivå efter att jag träffat min fru i Åre 2003. Vi träffades i en bar, vi drack inte schweiziskt vin just då, men jag minns att hon sa till mig att åker du inte skidor så blir det inget. Den kärleken blev min morot, en snabbkurs i skidåkning och med det tillkom en hel drös av resor till alpländerna. Ska du lära dig något i livet, se till att praktisera.
Flera av resorna gick till Schweiz. Jag lärde mig relativt snabbt att åka så bra att jag kunde ta rygg på min blivande fru. Eftersom vinet alltid funnits där sen jag var blev myndig (på den tiden bara en vindrickare utan kunskap, men redan då med passion för smak och doft) skulle jag inom en snar framtid springa på lokala viner i Schweiz. När någon i de schweiziska alperna ska visa upp sina bästa sidor brukar vinet komma högt upp på listan.
Jag kanske är nostalgisk, men känslan efter att ha åkt skidor en hel förmiddag och ibland ha gått upp för egen maskin för vissa berg, för att nå speciella åk i djup lössnö för att sen trilla in på en sen lunch på någon toppstuga, var för mig oslagbar. Efter utmaningen få belöningen genom att sätta sig vid ett bord med utsikt, äta en klassisk ”Rösti” (schweizisk stolthet inom matlagning bestående av stekt strimlad potatis likt pannkakor) och dricka husets vin. I just de här lägena blir husets vin ofta en upplevelse, ett minnesvärt ögonblick.
Någonstans där uppe på en topp i alperna insåg jag de lokala vinernas storhet. Det är självklart att utsikten och allt annat med hög mysfaktor spelar in. Lite som när du sitter på en balkong i Grekland och dricker ett just då magiskt vin, sen kanske inte känslan blir lika stark en sen höst på en balkong i Sumpan. Men just den euforiska känslan fick jag där på 3 200 meters höjd. Dessutom insåg jag att det här är ett vin som faller mig i smaken. Ofta på grund av lättheten, hög syra, tydlig frukt men också en elegans som skvallrar om hantverk och känsla.
Första frågan som dyker upp i mitt huvud är varför jag aldrig provat det här tidigare? Jag har aldrig sett det på Systembolaget, inte en flaska! Jag trodde på fullt allvar att man inte sysslade med vinproduktion i landet, vilket egentligen är befängt då grannlandet Österrike producerar mängder med vin.
Senare fick jag veta att Schweiz bara exporterar runt en procent av sin totala produktion. Varför? Jo, för att det är för dyrt att exportera, samt att schweizarna dricker upp resten själva. Kanske var det därför jag och min fru inte drack vin från Schweiz när vi träffades i Åre den där kvällen 2003.
I dag är jag mer berest i de röda vinerna än de vita och framförallt på druvor som Pinot Noir och Gamay och även i combon kallad Dôle. Druvor odlade på hög höjd i Valais och en av mina favoriter när det kommer till områdesstil i Schweiz.
Det som också är intressant är att utbudet är ganska stort när du väl är på plats. Dessutom är det inte alls dyrt på restaurang. Schweiz som land har ju ett rykte om sig att vara dyrt men när jag var i Zermatt för bara ett par veckor sedan slogs jag av priserna på olika vinlistor. Lokala viner av hög kvalitet var betydligt billigare än allt annat, så pass billigt att du kunde köpa en bättre flaska Pinot Noir för motsvarande 450 kronor, betydligt bättre än många andra länder jag besökt när det gäller lokala viner på listan.
Överlag sysslar man i Schweiz med druvor som Merlot, Pinot Noir, Gamay, Muller-Thurgau, Syrah, Petite Arvine, Chasselas, Chardonnay, Sylvaner, Cabernet Sauvignon, Carbernet Franc, Savagnin, Cornalin och Marsanne.
Även om det är druvor vi känner igen så skiljer sig stilen, vilket inte är så konstigt då klimatet inte är detsamma som i länderna runt om. Jag har hört historier om vinodlingar där man först måste ta en egen linbana upp till någon extremt brant sluttning för att kunna besöka vineriet. Låter mer som en James Bondfilm. Det talas om låga kvantiteter och ryktet säger att den lokala druvan Petite Arvine just nu är på modet. Jag hör fler och fler vinmäklare i branschen som talar om specifika producenter från Schweiz som är eftertraktade på marknaden och även når utanför landets gränser och faktiskt brädar många viner från grannländerna.
Exakt den där hypen kommer leda till att efterfrågan ökar. Därefter kommer priserna att stiga. Dessutom är det ett tydligt bevis för hur vinvärlden hela tiden förändras. Vi ser hur
mousserande vin från England slår sig in kraftigt på den stora, bubbliga vinscenen. De forna öststatsländerna kommer sakta men säkert. Även om Schweiz som land inte har som
självändamål att börja exportera i större skala växer onekligen intresset utifrån. Då är det inte längre bara en kul grej med viner från Schweiz, utan något folk på riktigt jagar och verkligen vill dricka.
Men om vi bortser från allt det rent vintekniska som produktion, hype, priser, kvantitet, lagar, regler, terroir och lagring, vilket jag tycker är ganska tråkigt, kan jag i alla fall konstatera att landet gör förstklassiga viner som svänger duktigt i glaset och är du i Alperna på besök, för att åka skidor, vandra eller bara hänga, så passa på att dricka de lokala vinerna. Köp med dig hem, för de här vinerna smakar lika bra hemma som på plats, även om du inte åkt knädjupt puder eller pulsat upp för diverse branta toppar. Jag är numera ett fan och har dessutom tagit in det till vinlistan på Granen i Åre.
Läs fler krönikor av Petter:
Är nyår verkligen så festligt – egentligen?
Supercombos – vad är det?
Vin handlar om prioriteringar
Kan man tröttna på vin?
Hur sätter man ihop en vinlista?
Vin under radarn
Hur viktig är årgången?
