Visst var det många som var kritiska tidigare. Och andra som är det fortfarande. En sanning i vinvärlden tvättar man emellertid inte bort i första taget, den att Bordeaux är världens bästa vindistrikt. Men är det verkligen hela sanningen?
Bordeaux, 120 000 hektar stort, lika stort som den sammanlagda druvodlingen för vin i Australien, producerar vin i mängder. Enorma mängder. Rött, vitt, sött, ja till och med bubbel, under beteckningen Crémant.
Kan allt då vara gott?
Nej, naturligtvis inte. Det finns mycket som visserligen går att konsumera, men bara med mycket god vilja och dito dåligt omdöme. Sett till lägstanivån krymper renomméet avsevärt. Men om vi istället sneglar mot toppen, blir det en annan historia. Då hamnar vi i topp. Inte en eller två dagar i veckan, utan flera dagar.
Vad som ligger bakom Bordeaux storhet är vinproducenternas anpassningsförmåga. Nu talar många om konservatismen i vinvärlden, och visst är den massiv, men samtidigt är ju vinegendomarna vinstdrivande företag om måste anpassa sig till verkligenheten för att överleva. Detta förstod man i Bordeaux redan för 600 år sedan då britterna så smått började tröttna på det blekt röda vinet som kom från Aquitanien, det som vi idag kallar Bordeaux. Nu kan man tro att bönderna i Bordeaux rykte på axlarna och på känt chauvinistiskt franskt manér läxade upp de brittiska vinkonsumenterna, men icke. Tvärtom. De åkte till Hermitage i norra Rhône och hämtade upp kraftigt rött vin som de sedan blandade ut sitt blekt röda vin med. Violà! Röd Bordeaux är uppfunnen.
När man så småningom hade lärt sig få ut det bästa av druvorna och sett till att vinet nu blev både mörkare, kraftigare och mer komplex, föll den brittiska marknaden till föga.
Historien upprepar sig under 1990-talet då den amerikanska vinskribenten Robert Parker närmast allena styr vinkritiken från sitt mansion i Massachusetts. Producenterna vill så gärna ha höga poäng av mr Parker att de tillverkar det vin som passar hans palett med mer alkohol, mer frukt, mer överextrahering, lite all inclusive. Plötsligt började vi dricka alkoholstinna 100-poängare från sydvästra Frankrike. Men var det så gott egentligen?
Nu har emellertid ängsligheten lagt sig en smula och vinerna går ner i normaltillstånd. Men bara för att marknaden faktiskt vill det. Vi har helt enkelt tröttnat på dopade viner och vill hellre ha elegans parat med stora viner. Och det får vi. I synnerhet om vi håller oss till västra delen av Bordeaux, Médoc, lite slarvigt kallat.
Här dominerar Cabernet Sauvignon, en av världens bästa blå druvsorter, som därtill ger viner med lång lagringsbarhet. Tack vare ett svalt klimat, optimal jordmån och en maniskt hög ambition bland många producenter, ser man till att hela tiden ligga i topp. När det dessutom kommer till lagringsbarhet, nu pratar jag inte bara om att kunna lagra ett vin utan också att det ska vara fantastiskt när det legat i källaren och utvecklats till en dröm, är västra Bordeaux i topp. Runt 30 år är inga problem för de bästa vinerna.
Då har vi i glaset framför oss ett under av komplexitet, mjuka, sammetslena tanniner, fin frukt med inslag av svarta vinbär, välintegrerad fatkaraktär, liten vaniljsötma, pigg fruktsyra, cederträ, mocka, kakao, kryddiga toner och en lång eftersmak i perfekt balans.
Tips på spännande viner från västra Bordeaux
Fruktig, mjuk med inslag av svarta vinbär, kaffe, vanilj, fat, lingontoner i mycket välbalanserad, ursprungstypisk stil.
Ungdomligt rött med områdespräglad, elegant stil.
Balanserad, lingontoner, svarta vinbär, blyerts, torr, fat, vanilj, choklad, kaffe i välbalanserad stil med litet inslag av tjära.
Utvecklad Bordeaux med hög prisvärdhet.
Områdestypiskt, fruktiga toner, mörka bär, blåbär, utvecklad ton med fattoner, liten lakritston med bra längd i sammansatt stil.
Fin smakrikedom med härliga lakritstoner.
Intensiv smak, sträv, torr med fin syra, mörka bär, plommon, mocka, kakao, julkryddigt med lång eftersmak i mycket fin balans med tydligt inslag av fat.
Smakintensivt med tydliga Bordeauxtoner.
Sträv, mocka, frisk, svarta vinbär, mineral ton, mint, kraftig, komplex, djup smak med inslag även av mörka bär, svarta vinbär, lång eftersmak.
Mycket elegant, komplext och med lång, klassisk eftersmak!
Inslag av ceder, fat, vaniljsötma, kaffe med toner av mörk choklad, liten utvecklad ton med bra balans och örtiga inslag i avslut.
Spänstigt vin perfekt till grillad oxfilé med rödvinssky.
Fin ursprungstypiskhet med högt prisvärde.
I smak plommon, svarta vinbär, fat, vanilj, örtig med ursprungstypiska toner som ceder och mocka, lite utvecklad stil med fin koncentration, elegant, stramt med liten lakritston och lång eftersmak.
Riktigt spännande från toppårgång. Ett vin att lagra ytterligare.
