Hur mycket är ett vin värt? Eller snarare: vad är vi villiga att betala för det? Två frågor som kräver en stunds fundering. Det är precis det Vinguidens Johan Franco Cereceda gör efter att ha provat ett vin som kostar 4 349 kronor flaskan.
Det dyraste vin jag har druckit är en röd Bourgogne, Romanée Conti, som förtärdes under en middag i en av Stockholms mondänare villastäder. Vinet skulle i dag kosta omkring 100 000 kronor. Då, för tio år sedan, var det värderat till 80 000 kronor. På ett ungefär. Men för en flaska vin?! Ja, det är vad man får betala för en lite äldre årgång av detta vin, när det finns att köpa, världens dyraste, ska tilläggas. Gott var det, fantastiskt gott. Men var det värt pengarna? Nu betalade inte jag, jag blev bjuden och skulle inte vara i närheten av att betala tillnärmelsevis så mycket pengar. Dels för att jag inte har råd, dels för att jag inte tycker att ett vin kan vara värt så mycket pengar. Tror jag. Eller kan det vara det, kan ett vin vara värt 1 350 kronor centilitern?
Frågeställningen dyker åter upp när jag sitter på Systembolagets nyhetsprovning. Det är dags för provning av oktober månads småpartier och det finns en del riktigt spännande viner på bordet, en Chablis Grand Cru, några intressanta Baroloviner, en årgångschampagne, en fantastiskt god amontillado, en Cab från Napa Valley och… just precis, det australiska ikonvinet Grange. Prislappen är satt till 4 349 kronor. För en flaska vin. Från Australien. Down under.
Men vad är det vi egentligen köper? Jo, en historia som kortfattat berättar att Penfolds vinmakare Max Schubert började tillverka detta vin i lönndom, då vinföretagets styrelse inte var ett dugg intresserad av kvalitet, utan hellre satsade på volym. Max Schubert gömde vinet längst in i källaren och första årgången, 1951, blev en sensation världen över när det senare lanserades. Tongångarna var lite desamma som i dag: Australien? Down under? Efterhand växte emellertid berömmelsen och i dag är vinet betraktat som ett av de mest emblematiska viner som produceras i Nya Världen, inte minst då vinet satte Australien på kartan över prestigeviner. Den kraften hade vinet och det är en del i historien, det som gör Grange till mer än ett förbannat bra vin: Det har sin självklara plats i den moderna vinhistorien och det är det inte många viner som har. Som parantes kan nämnas att i början av 2000-talet såldes en flaska Grange av årgång 1951 för 320 000 kronor.
Frågorna kvarstår: Är det värt 4 349 kronor och är vi verkligen villiga att betala ett pris för en flaska vin som överstiger kostnaden för en weekend i Venedig, en väska av märket Michael Kors eller en avsmakningsmeny på nyöppnade Frantzén i Stockholm? Jag brukar ofta säga att vi får vad vi betalar för, att det är produktionskostnaden som sätter priset. Det är sant. Nästan alltid. Sedan har vi ikonvinerna från olika delar av världen som prismässigt drar iväg, som gör dem unika, inte bara för sin kvalitets skull.
Så, 100 000 kronor för en flaska vin? Aldrig, och här vill jag inte skylla på mitt tillkortakommande när det kommer till ekonomi, utan på att jag inte ser värdet i det, inte den sensoriska upptäcktsfärden eller njutningen, om vi nu kan sätta pris på det sistnämnda. Men 4 349 kronor då? Nu blir det svårare, prismässigt mer överkomligt och betydligt lättare att lägga bort trista principer för den goda sakens skull för. Jo, jag tror det, jag tror faktiskt jag skulle kunna köpa vinet en löningsfredag när allt fallit på plats – en bra vecka på jobbet, något att se fram emot i helgen, en Venedigresa bakom mig, avsmakningsmenyn redan avnjuten (Michael Korsväskan kan jag hoppa) och en plan när, var och hur konsumera vinet, göra en grej av det, ett tjusigt set up, med vem är oerhört viktigt, placera vinet i en ny, tilltalande kontext, men då bara med någon som jag tror uppskattar det, för njutningens skull, aldrig priset. Ja, jag tror faktiskt det. 4 439 kronor en gång i livet. I synnerhet nu när jag vet vem jag skulle bjuda.
Läs även: Världens dyraste rosévin
Fyra fantastiska viner från Penfolds
Kryddig, parfymerad smak, sträv med inslag av mörk choklad, bitter, lång eftersmak med toner av kaffe, viss beska, ungdomlig frukt I bra balans.
Fruktsöt, bra sträv karaktär, inslag av björnbär i smak, vanilj, jord, skogstoner, peppar, kryddor, örter i utpräglad smakintensiv stil där pepprigheten dominerar i avslut.
Vaniljtoner, mjuk med påtagligt bärig ton, sträv som kommer efterhand, komplex smak och samtidigt förföriskt drickvänlig.
Bra balans, koncentrerad smak, bärig, inslag av örter, kryddor, vaniljsötma, mocka, choklad, torr, pepprig, markerad strävhet med vitpepprig ton, lång eftersmak i bra balans och med en fruktsyrlig, koncentrerad karaktär.
