Är det verkligen så stor skillnad på vinets årgångar? Eller är det något alla vinsnobbar ger uttryck för, som ytterligare ett led i att exkludera alla andra som älskar vin. Petter funderar och menar att det finns ett område där det verkar stämma. Eller?
Nu efter några intensiva och händelserika år i vinbranschen har jag konstaterat en sak gällande hur vi samtalar om vin: det är en enorm fokus på årgångar och det är självklart återkommande för varje år som en vinmakare släpper en ny årgång, inte alltför sällan bättre än den föregående år och då går priset gärna upp några procent.
Eller så var det en tuffare årgång och liten skörd och då går priset också upp. Tillgång och efterfrågan. Samtidigt är årgången viktig på alla sätt för en vinmakare eftersom det händer så mycket under hela året som spelar in i själva slutresultatet.
Men hur stor skillnad märker vi som glada vindrickare? Hur mycket bryr vi oss egentligen?
Ibland tror jag vi lägger lite för mycket fokus på snacket kring årgången. Det kan för mig ibland upplevas som kallprat, lite som när man hoppar in i en taxi och börjar prata väder och vind med taxichauffören.
Jag drack en Nebbiolo d’Alba 2015 från Bruno Giacosa för ett tag sen och som den sociala medieperson jag är tog jag en bild och lade ut på Instagram. Av flera skäl faktiskt. Jag gillar att skriva om vin och resonera med följare om vad jag dricker. Jag läser samtidigt deras inlägg. Det är ett sorts viralt sätt att umgås kring vin.
Tillbaks till min Nebbiolo d’Alba 2015 från Bruno Giacosa. Om man gillar Barolo, Barbarseco så vet man att de kostar mer än ofta brallan och man kanske inte vill lägga pengar på dessa viner varje dag, så då är vanlig kommun-Nebbiolo ett grymt alternativ. Speciellt från en demonproducent som Bruno Giacosa. Just den här nebbiolon var kanon, rakt upp i krysset, för att utrycka sig med mitt vinvokublär.
När jag skriver om vin på sociala medier försöker jag vara tydlig med mitt språk och därför pratar jag inte så ofta i fräsiga vintermer som många gärna gör. Inget fel med det men jag vill ha mitt eget språk, jag har min egen vinlingo och den är jag stolt över. Sen brukar jag sällan kommentera årgången om det inte är var något riktigt speciellt som hände just det året. Nu syftar jag exempelvis på den omtalade årgången 2003 då det var värmebölja i Europa.
Producent eller konsument
Jag fick i alla fall en kommentar i mitt flöde där en person menade att 2015 var en ”besvikelse” och saknade allt det som 2014 hade.
Min första reaktion eller konstaterande var att smaken onekligen går isär och tacka fan för det. Men att det skulle vara så stor skillnad att en Bruno Giacosa Nebbiolo d’Alba 2015 är en ”besvikelse” jämfört med Bruno Giacosas Nebbiolo d’Alba 2014 låter starkt, överdrivet och för mig ganska vinnördigt. Jag skrattade faktiskt lite eftersom jag är övertygad om att i en blindtest hade personen i fråga med största sannolikhet kört rejält vilse.
Eller så är hen så pass berest på Brunos Nebbiolo eller årgångarna i Piemonte att det inte skulle vara några problem alls att se nyanserna i årgångarna. Vad vet jag?
Jag frågade den sydafrikanske vinmakaren Duncan Savage när han var på besök i Sverige om årgången är så viktig?
Duncan menar på att för en konsument kanske skillnaden inte är så avvikande eller stor men för honom som producent är det stora skillnader eftersom det händer så mycket på en vingård över ett års tid, allt från druvor, väder, personliga saker, i källaren och i vingården. Det kan handla om en trasig traktor eller en vingårdsarbetare som skadar sig.
Jag brukar säga att bra producenter levererar som oftast i underläge trots årgångens motgångar. Där tycker jag att man kan snacka om att skills i vingården verkligen sätts på prov. Likt en bergsbestigning når de ofta toppen av berget varje år oskadda och med en grymt bra produkt. Bruno Giacosa är i dessa lägen en jädra Mount (Norgay*) Everestklättrare. Speciellt med en årgång som 2003. Sen kan man anta att en bra årgång i Piemonte som 2010 var sådan då samtliga vinbönder fick till det eftersom klimatet bjöd på utomordentligt bra förhållanden.
Enligt flera lösa källor när jag surfat runt på nätet talar mycket för att det finns ett område som faktiskt påverkas av just årgången mer än andra – Bordeaux. Där kan vinprovare lätt se skillnader och tydliga nyanser för varje årgång.
Varför? Jag själv kan inte riktigt svara på det. Sen finns det mer stabila områden där väder och vind är mer förutsägbart som exempelvis Kalifornien, Australien, södra
Italien, Spanien och delar av Argentina. framförallt Mendoza.
Ska jag vara helt ärlig så tror jag de vinmakare som inte tillsätter ett smack i vinet blir mer beroende av själva utvecklingen gällande årgången. Nu syftar jag på naturviner
och biodynamiska viner. Där kan jag själv se fler nyanser och tydligare skillnad mellan årgångarna.
Årgångar i blindtest
Professor Roman Weil från University of Chicago genomförde ett experiment som gick ut på att låta en testpanel med vinprovare blint prova viner med en prislapp under motsvarande 400 kronor från bättre årgångar som inbringat bra betyg. Samtidigt skulle de jämföra dessa ”bra” viner med viner från sämre årgångar. Allt resulterade i att samtliga vinprovare kunde lika gärna ha kastat upp ett mynt i luften. Det vart nämligen 50/50 hela tiden.
Intressant nog var det bara ett område som skilde sig i resultat och det var just Bordeaux.
Jag vill påstå att jag tar in många parametrar när jag provar vin. Mina analyser bygger ofta på erfarenheter jag hela tiden samlar på mig genom att prova mycket vin. Minnet,
känslan, syra, smaken, tanniner, dofter och textur. Årgången kommer ganska långt ned på min lista av prioriteringar när jag gör min analys.
Med det sagt är det såklart skillnad om vinet doftar gammal skinnjacka och svart te, för då har jag med största sannolikhet med ett äldre vin att göra. Men när vi pratar yngre årgångar känner jag inte att det är min största fokus i själva betyget eller upplevelsen.
Slutsatsen är väl ändå att duktiga vinmakare levererar i alla väder.
*Tenzing Norgay är känd för att den 29 maj 1953 tillsammans med Edmund Hillary
vara den första klättrare som ska ha bestigit Mount Everest.
Intressanta viner att prova:
Smakintensiv, sträv, torr med områdestypiskhet, kryddig med inslag av hallon, svarta vinbär i utpräglad fruktig, ungdomlig stil med lång eftersmak.
Områdestypiskt, fruktiga toner, mörka bär, blåbär, utvecklad ton med fattoner, liten lakritston med bra längd i sammansatt stil.
Smakintensiv, utvecklade toner, mogna bär, blåbär, svarta vinbär, fat, ek, vaniljsötma, skog, cigarrlåda, stall i balanserad, ursprungspräglad stil med fin syra och lång eftersmak.
Läs Petters tidigare krönikor här:
Supercombos – vad är det?
Vin handlar om prioriteringar
Kan man tröttna på vin?
Hur sätter man ihop en vinlista?
Vin under radarn
