Det blir inte alltid som man har tänkt sig. När Kerryn Beattie växte upp på Nya Zeeland hade han troligen inte en tanke på Sverige. Eller att han 2016 skulle ha ett eget mikrobryggeri ihop med landsmannen Craig Donovan, som hittills jäst fram åtta olika sorters öl. I en lagerlokal på Ekerö, Stockholm. Men där är han nu – och ”the sky is the limit” …
Att brygga sitt eget öl är det nya svarta. De svenska mikrobryggerierna, som började etableras i mitten av nittiotalet, blir allt fler och den regionala spridningen är stor. Från Hönsinge Hantwerksbryggeri på den skånska slätten till Nausta Bryggeri i Arvidsjaur. Antalet är långt över hundra och många eldsjälar delar britternas och amerikanarnas vilja att konkurrera med de stora bryggerigiganterna och istället tillverka öl med hjälp av hantverksmässiga metoder – baserade på den klassiska bryggeritraditionen.
Vårt första möte med NKB – Nordic Kiwi Brewers – ägde rum på Nöjesguidens Ölmässa på Nordic Light Hotel i Stockholm. Kerryn bjöd på en då nylanserad dryck som stack ut i mängden, en Imperial Champagne Pilsner: Champagne Supernova. Ett samarbete mellan Költur och NKB. (Champagne Supernova är även titeln på en singel med Oasis, skriven av Noel Gallagher; reds anm.). Redan då fick vi lära oss att NKB enbart använder sig av nya zeeländsk humle och i just det här speciella fallet har pilsnern bryggts med champagnejäst, som bidrar med en mild, söt smak med en distinkt champagnekaraktär.
De udda ölsorterna och den entusiastiske ölbryggaren från landet i Stilla Havet väckte vårt intresse, så en solig vårdag ställde vi in gps:en och rattade mot bryggeriet på Ekerö.
– Välkomna! Craig kommer lite senare så ni får hålla till godo med mig så länge. Och bryggeriet, hälsar Kerryn med skön kiwibrytning.
NKB är inget high tech-bryggeri. Hela verksamheten ryms i lokalen som har anpassats efter ändamålet. Kartonger är staplade på höjden, malten ligger i säckar, rullbandet har de byggt själva och mycket av utrustningen har fyndats på Blocket. Och så har de en egen tapp- och etikettmaskin, vilket Kerryn påpekar med stolthet.
Eget öl i källaren
Men vi backar bandet några år, till den inte helt obekanta berättelsen om “man som möter kvinna” – i det här fallet en svenska – och flyttar från sitt hemland. I det här fallet Nya Zeeland. Paret hamnar först i London, sedan i Sverige. Kerryn jobbar vid
den tiden i byggbranschen och börjar på ren hobbynivå att laborera med hembryggt öl i källaren.
– Det var bara för husbehov – för att svenskt öl är så dyr, säger Kerryn och skrattar. Sverige har otroligt bra vatten och ju mer jag höll på desto mer engagerad blev jag. Intresset för eget öl växte och jag började köpa in humle från New Zealand Hops i Nelson, där man odlat humle i mer än 150 år.
Drömmen om ett eget bryggeri blev till verklighet på Ekerö, ihop med landsmannen Craig. Knappt två år har de hållit igång och det är nu allt arbete börjar ge frukt. Det går inte med stormsteg, men det går framåt.
– Vi växer nog lagom snabbt. Vi finns på 30, 40 restauranger i Stockholm idag och Systembolaget på Brommaplan och i Mörby centrum var de första att sätta oss på hyllan, därefter har Ekerö hakat på. Ett helt nytt samarbete har inletts med Coop, och sådana samarbeten är guld värda för oss. Vi håller även på att ta ett kliv in på nätet.
– Det finns massor av bra öl här i landet, och då gäller det att nischa sig. Jag vet ju till exempel inga fler än vi som bara använder sig av nya zeeländsk humle, men det är vårt hjärta och vår kärna i verksamheten.
Humle på frammarsch
Kerryn berättar att mikrobryggerierna trendar även i Nya Zeeland, och att man kan hitta cirka 150 bryggerier där. Då med vetskapen om att populationen är nära hälften så stor som Sveriges. Närmare 80 procent av deras humle går på export.
– Det skiljer mycket i smak och karaktär beroende på var humlen kommer ifrån och vilken sort det är. Den nya zeeländska humlen känns mer tropisk än den amerikanska till exempel, som kan ha mer citrus i smaken. Fick jag välja skulle vi odla vår egen humle, och det börjar komma igång sådana odlingar här i Sverige.
Kerryn berättar att han själv testat att odla humle hemma på gården. Som gav helt okej resultat, utan så mycket beska.
– Vi gillar att jobba med själ och känsla och utgår gärna från det lokala. Till exempel så försöker vi att skapa öl efter de svenska årstiderna. En riktigt fin stout är god på vintern, medan ett friskare och lättare öl, som Southern Pale Ale, passar bättre sommartid.
Kerryn berättar i korta drag om momenten i bryggningen. Att man blötlägger malten, NKB använder mest tyskt korn, i en timme. Under den tiden omvandlas stärkelsen i malten till socker och den så kallad vörten pumpas därefter över till ett stort kärl. Där kokar man vörten i en till en och en halv timme och det är under det här momenten som humlen tillsätts.
– Det gäller att ha koll på humlen. Man kokar den länge för att det ger beska, och när det är några minuter kvar tillsätter man oftast smakhumlen, för att ge arom åt ölet.
När humlekokningen är klar kyls vätskan ner till 18-22 grader innan jästen tillsätts. Under jäsningen äter jästen socker och ger ifrån sig alkohol och kolsyra. Efter en till två veckors jäsning kan man lägga till upp till ytterligare tio kilo humle – så kallad torrhumling – för att skapa mer fruktighet i ölet. Även doften påverkas.
Maori parat med Ikea
Kollegan Craig dyker upp i lokalen och blir snabbt uppdaterad om var i tillverkningsprocessen vi befinner oss. Han öppnar portarna till det kombinerade kylskåpet och bankvalvet, som han skämtsamt kallar det, och visar upp tusenliterstankarna där brygden vilar kallt några veckor. När jäsningen stannat är det dags att tappa ölet på flaska.
– Vad gäller all utrustning här har vi verkligen haft tur, säger Craig. Tappmaskinen kommer från lilla familjeägda Mora Bryggeri och etikettmaskinen hittade vi på nätet – i Ungern. I efterhand kan man ju tycka det var dumdristigt att skicka iväg pengar och vänta på en osedd apparat. Men två veckor senare var den här, i fullt fungerande skick!
De färdigetiketterade glasflaskorna plockar de själva ner i kartonger. Lite med hjälp av Kerryns frus morbror, som hemtamt sorterar och staplar lådor under vårt besök.
– Vi har satsat på lättviktsflaskor som är recycable. Etiketterna är medvetet framtagna med hjälp av vårt kompisgäng, “The Creatives”, som skapat en design som framhäver båda kulturerna. Lite maori och tribal från Nya Zeeland mixat med den fyrkantiga, svenska Ikea-formen, säger Craig och skrattar.
Kerryn är den som jobbar 100 procent i bryggeriet. Craig har ett annat jobb vid sidan om, men har som ambition att ägna hela sin arbetstid åt NKB. Vi pratar framtid och undrar hur stora de vill bli.
– Det här är en växande bransch som det tar tid jobba in sig i. Vi ser inte på andra mikrobryggerier som konkurrenter utan som kollegor. Vi välkomnar utvecklingen att ölutbudet och konsumtionen börjar bli som med vin. Man köper inte längre en back öl som ska passa till allt utan lär sig hitta varianter och favoriter, säger Craig.
– Öl hänger ihop med övriga trender inom mat och dryck, närodlat och lokalproducerat. Konsumenten börjar kika på kvalitet istället för kvantitet. Självklart vill vi växa och vi tror inte alls att det är omöjligt att få exportera till England till exempel. Det brukar kunna bli den klassiska snöbollseffekten, med lite tur, tajming och skicklighet, säger Kerryn och tillägger att det får ta tid. Att de säkert stannar på Ekerö ytterligare ett par år.
Från första hembryggningsförsöken i Kerryns källare till ett eget mikrobryggeri på Ekerö har vägen varken varit särskilt lång eller krokig. Mest målmedveten och känslostyrd. Idag kan NKB stoltsera med åtta egna sorters IPA, stout, pilsner, pale ale och porter som börjat spridas i folkmun, på lokal, Systembolag och i butik. Och som sagt – ”the sky is the limit” …
Se reportaget i sin helhet här i VGMAG: https://issuu.com/vgmag/docs/vgmag_10_k5/6
Foto: David Björkén
