Monopolets starkaste sida är inte att ha länders mest spännande viner på hyllan. Istället tuggar man på med det generiska, uppenbart kommersiella. Det blir inte minst påtagligt när det kommer till viner från Spanien.
Att ta sig ett glas Palo Cortado Añada 1987 från ikoniska sherryfirman Gonzalez Byass är en närmast monumental upplevelse. Sherry ja, eller fino, manzanilla, palo cortado etc som vintypen hellre delas in i, för det är inte ett vin, det är legio, det finns över tio, kanske 20 underkategorier. Att bunta ihop dessa till ett enda namn låter sig naturligtvis inte göras.
Samtidigt, sherry må vara uppskrivet av vinaficionados, men för den vinkonsument som gärna tar sig ett glas rött i soffan, är det ingen kioskvältare. Synd! tycker jag, för det borde det vara.
När man pratar om vin från Spanien blir det oftast rött, gärna från Rioja, Ribera del Duero eller Priorat, det blir ek, vanilj, bålbärsfrukt och det blir Gran Reserva. Begrepp de flesta känner till. Men nu kommer en generation som praktiskt taget struntar i allt vad traditioner heter. Utom när det kommer till område, druva, jordmån, alltså växtplats. De kortar ner fattiden, jäser på ståltank eller lerkrus, amforor, kalljäser, driver ner temperatur när druvorna skördats få att få fräschör, använder spontanjäst, alltså den naturliga som finns i mikrobiologin runt om, brukar så lite svavel som möjligt.
Upp och nedvända världen? På sätt och vis. Men också en utveckling framåt och bakåt på samma gång. Det nya Spanien kallas detta. Men det är ingen bra term. Det nya Spanien är betydligt mer, större mer komplext. Det innebär också nygamla druvsorter som tas till heders, nya områden som ritar in sig på kartan, nya, unga vinprofiler som tänker radikalt, må det vara naturviner, veganviner eller viner utan etikett i mycket små volymer. En gång när jag var i Priorat fick jag prova ett vin kryddat med marijuana. (Nej, det var inget gott och inte blev jag hög inte. Tror jag.)
Det experimenteras med andra ord, friskt, nya tankar, nya viner med det finns en gemensam bas till allt detta: kärleken till vinet. Passionen. Att skapa unikt är sekundärt. Och som sagt, små volymer, kommersiellt ett enormt risktagande.
På den svenska marknaden ser vi inte detta. Vårt monopol tuggar på, tittar på Rioja, Ribera och lite till. De små rariteterna, det som ställer Spanien och landets viner i ett helt annat fokus, tycks inte vara av intresse. Det finns ingen efterfrågan, menar monopolet och har ingen tillgång. Och så kommer det att vara. Med något undantag. Men undantaget bekräftar bara regeln. Kvar är generiska viner i mellanprisklass, flera av varje. Ta cavan som exempel. Idag är kvaliteten som högst, historiskt sett, men knappast på Systembolaget. Här tuggar man på.
För den som emellertid vågar hälla upp annat i glaset än det gängse, väntar en upplevelse utöver det vanliga, oavsett om det är en årgångsbetecknad Palo Cortado, ett av världens absolut mest komplexa viner, eller ett bubbel tillverkat på Palomino under flor.
Bara vi fick chansen.
Tips på spanskt vin
