Petter Alexis Askergren gillar att missionera. Och att gärna betala lite extra för vinet. Men han gillar även att övertyga sina vänner om att göra detsamma. Petter börjar som skribent för Vinguiden med ett kärt ämne: Vin handlar om prioriteringar.
Text: Petter Alexis Askergren
Jag sitter i telefonen och guidar en vän genom olika viner på hans lokala systembolag. Han ska ha grillfest och vill ha bra råd på viner, men det får absolut inte kosta över 100 kronor.
– Där går gränsen! utbrister han i andra änden.
Ok, svarar jag och ger mig in i en djungel av ripassoviner och försöker vilt svänga undan viner som jag själv tycker är ganska trista samtidigt som jag vill vara lyhörd för hans egen smak som jag nu förstått är mer åt amerikansk Napa Cab. Hans vinintresse är relativt ungt och vi har diskuterat priser där han faktiskt insett att en ny värld öppnar sig över 150-kronorsgränsen. Men idag är det grillfest och nu behövs det kanonfoder. Klart jag hjälper honom.
Samtidigt, vad är det med prislappen som gör oss så känsliga när vi talar om vin? 100 kronor är en magisk gräns för många som handlar på Systembolaget. Men det finns ett problem.
Om Sverige kommer med en skattehöjning, vilket händer med jämna mellanrum, hinner importörer inte att justera sina priser till under hundralappen när regleringen väl träder i kraft. Detta leder i sin tur till att under en till tre månader kostar en flaska som normalt sett ligger på prick 100 kronor exempelvis 102 kronor.
Samma flaska kan utan överdrift tappa en tredjedel i försäljning under dessa tre månader. Sedan är balansen återställd månad fyra då samma vin är tillbaka på 100 kronor. Vilket också talar för att en importör hellre tar smällen från den höjda skatten än att höja priset för att hålla samma nivå på intäkten. Vinets alkoholskatt påverkar alltid två kronor upp eller ned, sällan ned om man ska titta på den existerande skattesatsen.
Att man inte vill köpa vin för mer än 100 kronor har jag största respekt för eftersom det kan handla om den egna ekonomiska situationen. Då har man en gräns och det är inget konstigt med det. Lite som min vän i telefonen som ska handla kanonfoder, alltså mycket vin till en grillfest.
Men om vi går in i själva prisbilden lite mer noggrant upplever jag att vi svenskar har en spärr inbyggd i benmärgen att det är något sorts heligt tak för vad vin faktiskt kan vara värt och får kosta. Inte mer än 100 kr för 75 centiliter. That’s it!
Samma gäng med det resonemanget kan lätt lägga betydligt större summor på ekologisk odlad mat eller ett visst speciellt kött. Ganska stora summor kontra vinflaskans 100 kronor. Jag upplever att på en stadig middag för fyra personer tynger vinet knappast mer än tio procent av middagens totala budget. Resten ligger på mat, servetter och stearinljus.
Vin handlar om njutning, en av världens största njutningar. Varje gång jag får in någon i vinets värld upplever jag hur de börja dricka vin på ett annat sätt och med andra ögon och smaklökar. Inte det där snobbiga, fåniga cylinderhattsfjantiga sättet utan med hjärta och själ. Det var så jag trillade dit och öppnade en härlig Pandoras ask. Jag gillar att missionera om vin.
Vad vill jag säga med allt det här?
Jo, att vinet faktiskt förtjänar mer respekt på en middags totala budget. Det sagt så finns det såklart massor av fantastiska viner under 100 kronor och vi har ett gäng duktiga, kompetenta importörer i Sverige som ständigt nosar rätt på bra produkter under den magiska hundralappen.
Man ska därför ha klart för sig det kostar att göra vin, 99 kronor minus skatter, moms, produktion, korkar och flaskor, samt design och transport. Det lämnar inte jättemycket kvar till bra druvor. Så gissar jag få skulle tänka kring maten på en middag. Vinet kommer alltså väldigt mycket i andra hand. Systembolaget har dock bra utbud inom det här segmentet och bättre blir det om man ger sig in i beställningssortimentet.
Det ska vi vara tacksamma för, men vi kan också utforska lite mer om vi vill testa nya, intressanta kombinationer. Utmana smaklökar och få nya upplevelser samt ge mat och vin liknade kärlek. Går man dessutom ihop några på en middag hemma kan man ganska lätt räkna ut att man kan gemensamt prova ett bättre vin med en trevligare kostnad eftersom man delar.
Sedan handlar allt prioriteringar. Jag skulle exempelvis aldrig unna mig massage för jag
tycker det känns lite bortkastat, men jag köper lätt ett vin för samma prislapp för jag vet att jag kommer få en rejäl njutning till en enkel, vinanpassad maträtt. Ja, jag väljer också vin först på en restaurang och därefter väljer jag maträtten. Allt det tyder på att jag är kanske lite för passionerad och för intresserad och såklart väldigt jävig enligt den här tesen om priser på viner.
Men jag frälser jag gärna nya vinälskare och försöker ständigt få mina vänner att upptäcka nya häftiga viner samt våga kliva upp till kanske 150 kronor.
Samtalet med min vän slutade med att han köpte ett gäng flaskor för prick 100 kronor till själva festen och sina gäster. Utöver det köpte han två flaskor av en något dyrare Napa Cab för att ha själv eftersom han precis som jag öppnat vinets Pandoras ask. Och blivit ordentligt intresserad.
Läs Petters andra krönikor här:
Supercombos – vad är det?
Kan man tröttna på vin?
