Det går helt enkelt inte att komma ifrån. Har du ett ämne som heter vin, är det svårt att inte skriva om Italien. Fråga en person på gatan, vilket land de spontant kommer att tänka på när de hör ordet vin, så svarar nio av tio Frankrike, Spanien eller Italien. Nu när vintern tagit fart, börjar tankarna kanske röra sig kring kommande alpresor. Vinguiden.com har provat vinerna på Mont Blancs höjder. Amerikaner, italienare, britter och fransmän Courmayeur heter en liten italiensk ort, dit många amerikanare, italienare, britter och fransmän söker sig för att åka skidor eller vandra i bergen. ²På solsidan av Mont Blanc² som Courmayeurborna själva vill definiera läget. Oavsett om man åker dit på sommaren eller vintern, är det turistande syftet oftast att koppla av, njuta av en underbar natur samt äta och dricka gott. Äter gör man i de italienska alperna. Mycket, gärna, gott – och länge. Förkärleken till olivoljor, charkuterivaror, pasta och grova brödsorter är uppenbar. Till det är det mer regel än undantag med ett matchande, gott vin. Och befinner man sig i Aostadalen, där Courmayeur är beläget, finns en uppsjö av lokala röda, vita, bubblande och brända viner att botanisera bland. Brända viner? Brända viner är något som vi svenskar inte har några större erfarenheter av. I Italien kallas de för grappa, och det bjuds på husets egna skapelser på nästan alla restauranger och barer. Grappabasen är ett druvbrännvin, som framställs av det som blir över när man tillverkat vin. En ganska besk och bitter dryck, som för en ovan kan verka mer otäck än välsmakande. Första provsmakningarna rekommenderas därför någon smaksatt variant, som salvia, hallon, blåbär, lakrits eller den oftast uppvärmda honungsgrappan. Den senare riktigt god efter en dag i pisterna, alternativt en kylig bergsvandring. Ingen snabbmatsrestaurang Det finns en urcharmig året-runt-restaurang på en av Mont Blancs höjder, Maison Vieille, som varmt kan rekommenderas under Courmayeurbesöket. Ett före detta stall med anor från 50-talet, som sedan femton år ägs och drivs av Giacomo Calosi – en förfinad kopia av Zeb Macahan, med skinnkläder, knivbälte och långlockigt hår. - Det här är definitivt ingen snabbmatsrestaurang, utan hit kommer gästerna för att slappa en stund, äta gott och dricka våra lokala viner. Jag brukar ganska snabbt kunna bedöma vilken typ av vin gästerna vill ha, så någon egentlig vinlista har jag inte. Dessutom beror det mycket på vilket vin som passar för årstiden eller menyn, vilken byts ut lite då och då. Åker gästerna skidor, vill de oftast ha ett rött, ej för tungt vin, följt av varm honungsgrappa, berättar Giacomo Calosi och visar några av husets flaskor. De obligatoriska p:na – pasta, pizza och polenta Eftersom vi själva blev så förtjusta i Maison Vieille, betraktades vi ganska snart som stammisar, och hamnade på VIP-planet högst upp i huset. Där inleds måltiderna alltid med ett glas välkyld champagne. Till det serveras det oliver samt det i Italien vanligt förekommande ²pizzabrödet², det vill säga ett tunt, nygräddat vitt bröd, stort som en tallrik, med lite olivolja, grovsalt och torkade kryddor på ytan. Menyn innehåller bland annat de obligatoriska p:na – pasta, pizza och polenta – och på VIP-planet är det alltid Giacomo Calosi själv som väljer vinet. Och vi kan garantera att han alltid gör ett gott val! TEXT: Marie Arpnäs
