Det var tre personer i rummet, plus insidan av ett knä.Läkaren hade just förklarat för ett ungt fotbollslöfte att han visst skulle kunna spela igen, men inte särskilt bra. Tränaren försökte vara ett stöd, men han stod med ryggen mot alltihop av rädsla för att svimma och hade druckit alldeles för mycket till lunch och missade därför grovt varje gång han försökte klappa lugnande nånstans. Det före detta fotbollslöftet kämpade med vrede och gråt. Han stirrade på sin menisk. För första gången upplevde han vad djupt, ogrumlat självhat ville säga.-Du måste väl ändå ha laborerat med det här scenariot, sa läkaren. Du måste ha någon typ av reservplan.-Klart han har en reservplan, sa tränaren.Pojken på britsen vred på sig så gott det gick utan att rubba vänster ben. -För mig har det bara funnits ett scenario sen jag gick i tredje klass. Han snöt sig i en operationsduk.-Jag är en vinnare, kved han.-Klart du är, grabben, sa tränaren rakt in i väggen.-Men dina korsband det inte, sa läkaren. Du får väl börja plugga.Pojken skrek.-Vad ska jag börja med? Mellanstadiet? -Det klarar du, mumlade tränaren. -Du borde verkligen ha haft en reservplan. Alla borde det, sa läkaren.Pojken slet åt sig kameran. -Du har fan fel! Du har fan sett fel!Han manövrerade kameran med aggressiv fingertoppskänsla.-Var är du, din jävla förrädare? skrek han medan bildskärmen flimrade av ligament. Törs du inte visa dig? Törs du inte stå för vad du har gjort? Läkaren kämpade för att ta tillbaka sin utrustning. Tränaren kände att han måste agera vuxen och slängde sig handlöst bakåt för att stoppa vad det nu var som pågick bakom hans rygg. Det hördes ett knäpp när läkarens högra handled gick av. -Vad har ni gjort?! skrek hon. Nu kan jag ju inte jobba. Om jag inte kan jobba kommer jag att förlora allt!Tränaren klappade läkaren på huvudet med överraskande precision.-Laborerade du aldrig med det här scenariot?Då träffade kameran knäskålen och allt blev svart.Marina SteinmoCopyright Stockholm of the Vine (Internet) och Marina Steinmo (alla andra rättigheter).