Frankrike är ett protektionistisk land. Detta är en av orsakerna till de kravaller som rasade där för ett par veckor sedan. Folk känner sig trakasserade och diskriminerade av det land som en gång bad dem komma för att arbeta i dess fabriker.
Alla invandrare som kommit till Frankrike från kolonierna ses inte sällan som en andra klassens fransmän. Några som de ”riktiga” fransmännen ser ner på, eller ser som sin uppgift att göra om till fransmän – om det ens går.
För fransman verkar vara någonting man är född till och knappast kan bli. Till skillnad från USA där själva idéen med landets population är invandring. Fastän det på senare år bara blivigt intressant att importera välutbildade, dugliga och resursstarka individer.
Det är inte så konstigt med den ökade amerikanska fattigdomen och en galopperande utlandsskuld till det kommunistiska Kina. Lägg därtill ett skolsystem som för vissa grupper innebär att enda vägen ut ur gettot går via landets krigsmakt.
Ett annat europeiskt land med stor kolonial invandring är England. Skillnaden mellan Frankrikes invandrare och Englands är att i England verkar det finnas en större tolerans för olikheter. Där är det accepterat för siker att bära turban (till och med på jobbet) och för indier att ha kastmärke i pannan. Ungefär som om engelsmännen, till skillnad från fransmännen, en gång accepterade och förstod att dra största möjliga nytta av befolkningen i sina kolonier.
Både England och Frankrike är elitistiska nationer. Men öppenheten i England känns påtagligt större än hos grannen i söder.
Fransmännens mål var att upplysa världen och att göra om sina kolonier till små frankriken i miniatyr. I och för sig har engelsmännen historiskt varit inne på samma linje, speciellt i Afrika, men det verkar som de någonstans kom på bättre tankar.
Inte sällan är det ny teknik som hjälper de svaga att slå mot en till synes övermäktig stat. Det var tryckkonsten som låg till grunden för franska revolutionen år 1789.
Internet kan mycket möjligt vara det som hjälper de utsatta över hela världen att startar vår tids revolution mot förtryck och orättvisor.
Fransmännens protektionism visas också tydligt i deras sätt att hantera sina viner. En äkta konjak, champagne eller calvados kan bara komma från Frankrike. Självklart – fransmän är inga dåliga affärsmän. De har tidigt förstått att de är en kulturbärande nation varför de mer än villigt exporterat sin franska kultur till övriga världen. Europa inräknat.
Sen är det upp till oss om vi vill kosta på oss champagne, och på så vis få den guldkant på tillvaron som fransmännen bakat in i det varumärket. Eller om vi kan njuta lika bra av en Spumante från Italien, eller en Cava från Spanien.
Själv kan jag erkänna att jag alltid har en flaska champagne i vinkylaren. Det kanske säger en del om min person, eller vad det är för bild av mig själv jag försöker leva upp till.
Men till nyåret har jag laddat med det italienska fyndet Rotari. Kanske finns det hopp även för mig.
Av Magnus Bergquist
