Den grekiska övärlden är för de flesta svenskar en välkänd och populär semesterdestination. Öar som Rhodos, Korfu, Kreta och Kos har länge lockat resenärer från hela världen, och intresset har allt annat än svalnat. Bortsett från det oftast vackra vädret, frestas många av den goda, nyttiga maten samt det – även i Sverige – allt populärare vinet. Vill man åka till ett Grekland som ännu inte är överexploaterat och belamrat av turister, bör man göra ett besök i landets norra regioner. Vinguiden.com tog kontakt med den Grekiska Turistbyrån, och blev där tipsade att kombinera storstadsliv med övistelse. Så vi bokade en flygresa från Arlanda till Thessaloniki (Greklands andra största stad), och åkte vidare med båt till ön Limnos. Limnos är en stor och relativt platt ö med intressant historia, glasklara vatten, förtrollande utgrävningar och utsökt mat samt lokala viner. Rent historiskt/mytologiskt förknippas en viss grek alldeles extra med det sistnämnda; nämligen vinguden Dionysus (eller Baccheus, på latin). Han sägs vara den som lärde det grekiska folket att odla druvor och framställa vin. Och druvor finns det gott om i Grekland – cirka 300 olika sorter, vilket landet är ensamt i världen om. Limnos har givetvis sina egna appellationsviner. Inte vana vid skandinaver I Myrina, Limnos hamn- och huvudstad, bor cirka 5000 människor, och man märker att de inte är vana vid skandinaviska turister. Engelsktalande Limnosbor är det ont om, och man slipper de obligatoriska svenskfraserna, som annars brukar tjäna som lockbete till den egna restaurangen eller butiken. Invånarna är vänliga, men inte påträngande, vilket känns skönt och en smula ovanligt på en turistö. Å andra sidan är det just för att ön, ännu så länge, inte alls är exploaterad och turistinvaderad som lugnet är så påtagligt. Limnos landskap är, till skillnad från exempelvis Kretas, inte särskilt variationsrikt. Högsta toppen är endast 470 meter över havet. Resten är kullar och långa raksträckor. Man säger att miljön har påverkat Limnosborna, som är lugna, vänliga och mjuka till sättet. Vägarna är av hög kvalitet, de flesta asfalterade, men det gäller att passa sig lite i trafiken. Grekerna erkänner själva att de inte är världens bästa bilförare, vilket vi ganska snart noterade. Ingen turistfylla Under Limnosvistelsen noterade vi inte någon ²turistfylla², och ö-kvällslivet är överhuvudtaget väldigt lugnt och trivsamt. Besökare och invånare träffas både dag- och kvällstid nere vid den naturliga samlingsplatsen; hamnen. De små charmiga tavernorna och barerna satsar på service och kvalitet, vilket märks på de ständigt fullbokade borden. Maten är erkänt god, och det mesta tillagas av lokala specialiteter. Fisk, skaldjur, frukt, grönsaker, fetaost och den timjankryddade honungen är bara några av Limnoskökets godsaker. För att inte glömma den obligatoriska ouzon; lokaltillverkat grekiskt brännvin med smak av lakrits. Egen vinproduktion på ön Vinet tillverkas på ön, och mycket går vidare på export. Smaken på de vita vinerna är lite lätt sötaktig, med en touch av citrus. Lika lättdruckna, och goda, som de röda. På restaurangerna blir servitörerna tydligt glada över att själva få välja vin till maten, vilket till nästan hundra procent leder till en lyckad smakupplevelse. Det grekiska köket kombinerar dessutom gärna rött vin med fisk, och då i huvudsak de mer smakrika grytorna.
