Det mesta går som bekant att sälja, och till nästan vilket pris som helst. Och om inte innehållet är speciellt märkvärdigt går det alltid att putsa på förpackningen.
Riktigt smart blir det när kunden utsetts för en känsla av att det inte finns några alternativ.
Ishotellet i Jukkasjärvi serverar drinkar innehållande två centeliter sprit. Och för detta tar de 105 kronor. Då är glaset av is från Torneälven, och nästan omöjligt att dricka ur. Det går att fylla på glaset för 80 kronor. Men det blir ändå dyra centeliter.
Att all starksprit i baren även är sponsrad av ett och samma spritvarumärke gör att konspirationen tätnar. Vad betalar ishotellet för spriten egentligen? För inte har de väl missat att produktplacering i barer kan vara ett välkommet extratillskott i kassan?
Alla de stora sprit-tillverkarna lägger gärna en slant för att få bra exponering i barer med bättre renommé. Och den stora tillströmning av utländska turister som besöker Jukkasjärvis ishotell, utanför Kiruna, är verkligen en position värd att betala för att besitta.
Det finns heller inga direkta konkurrerande barer tvärs över gatan, varför alla som kommer in i baren gärna betalar vad det kostar. Inte sällan med känslan att ”oj vad dyrt det var!”. ”Men man besöker bara ishotellet en gång i livet, då får man väl passa på – och kosta på”.
Ett utmärkt tillfälle alltså för bra marknadsföringsposition, och dessutom få folk att betala dyrt för den. Ungefär som vi snart kan förvänta oss se i framtidens filmer, när tekniken snart möjliggör för oss tittare att spola förbi reklamen på teve. Då kommer reklam-makarna pressa in allt mer produktplaceringar i allt från långfilmer till vanlig enkel teveunderhållning.
Vi kommer fortfarande betala för att hyra filmer och se på kabelteve – men vi får allt mindre information, dramatik och fiction. Däremot förväntas vi finna oss i att få en mängd nya produkter presenterade. Och minns, du betalar för att se filmen, som de marinerat med reklam för någnting du inte ville veta att du behövde.
Trots att spriten är dyr tjugo mil norr om polcirkeln är det ändå intressant att dricka ur glas av is, som tillverkats av vatten från Torneälv. Och att det är ur samma älv som isen tas till glasen som exporteras till ishotellen i Milano, London, Stockholm och Tokyo. Det tillverkas och exporteras hela 700 000 glas per år. Vilket borde vara en utmärkt exportprodukt, inte bara för att sälja sprit, utan för att sälja Sverige som exotiskt land för extremturism.
Om det inte redan skett borde alltså de som ansvarar för svensk turism vara med och sponsra dessa evenemang. Och då borde vi gott och väl kunna få dricka spriten som serveras i isbarerna till starkt rabatterat pris.
Av Magnus Bergquist