Glöggen har återigen gjort sitt välkomna intåg i våra hem. En dryck med gamla anor som av många uppfattas som svensk men som har sin motsvarighet i flera länder. Däremot finns det knappast något annat folkslag som dricker så mycket vin- och starkvinsglögg som vi svenskar. Flera miljoner sålda liter per år talar sitt tydliga språk. Vissa trender och traditioner tar lite tid för oss svenskar att haka på. Redan de gamla grekerna hade för vana att dricka kryddat vin. Det romerska folket skapade sina egna smakvarianter genom att tillsätta sötma, kryddor och blommor till ett redan njutbart vin. Efter ett flera hundraårigt inmundigande av det kryddade vinet började drycken att tappa i popularitet framåt 1600-talet. Men svenskarna hade fått upp ögonen för den välsmakande drycken och fortsatte dricka, vilket vi ska vara tacksamma för idag. Det starkt kryddade vinet ansågs inte bara vara välsmakande utan även hälsobringande. Få anade att kryddorna även användes för att dölja smaken på ett dåligt vin! Hur kommer det sig då att medeltida kryddvin förvandlats till glögg? Ska man kika på den rent innehållsmässiga förebilden till dagens glögg är det den franska drycken brûlot som från början hade flest likheter med ²vår dryck². Brûlot består av cognac som man upphettar och tänder på i en särskild panna. Ovanpå pannan lägger man ett halster och bitar av socker som smälter och sakta droppar ned i grytan. Efter omröring och viss nedkylning dricker sedan fransmännen sin brûlot. Första gången vi möter ursprunget till ordet glögg i tryck är 1609. Då skriver man om glödgat win. Att glödga betyder uppvärma och i mitten av 1800-talet kunde man läsa de första recepten på ²vanligt rödt win i uppkok med muskotblomma, kanel och kryddnejlikor, som efter tillsatts av nödigt socker antändes². I receptsammanhang kan man finna några olika sorters glögg, bland annat Katarrh-glöggen. Den kryddades extra med lakritsrot och islandsmossa (!) och skulle bara drickas på förmiddagen. Som namnet antyder ansågs Katarrhen kunna bota hosta och var inte avsedd som sällskapsdryck. Under 1890-talet hade glöggen blivit en svensk jultradition med allt vidare spridning. Var du vinhandlare med självaktning hade du din egenkomponerade blandning, oftast med tomteprydda etiketter på egna buteljer. En av huvudstadens mest kända vinhandelsfirmor var J.D. Grönstedt & Co. En firma grundad redan i mitten av 1800 som i början framställde all sin glögg i lagerkällaren på Stora Nygatan i Gamla Stan. 1923 flyttade Grönstedts till Vinlagret vid S:t Eriksgatan och som dotterbolag till Vin & Spritcentralen började de sin glöggtillverkning där istället. Värt att notera är att de etiketter som idag klistras på starkvinsglöggen är exakt desamma som de som prydde Grönstedts gamla buteljer. Glöggen krävde långa förberedelser (vilket den fortfarande gör). Redan i början av året började man samla och mala kryddor. Malarbetet skedde på den tiden i en kvarn vid Liljeholmen. Kryddorna kom i stora balar och vägdes och blandades till rätta mängder. Sedan lät man kryddblandningen lakas ur i sprit några veckor innan det var dags för beredning. Vid beredningen mixades vin, sockerlag och kryddblandning. När klarnings- och filtreringsprocessen var slutförd tappades till sist drycken på butelj. I sortimentet fanns då vin- och starkglögg, restaurantglögg, med lägre alkoholhalt samt Amerikaglöggen som gick på export. Numera finns bara vin- och starkvinsglöggen kvar men det säljs fortfarande tusentals liter med glögg till USA och svenskkolonierna. MeraMat har nyligen testat dagens stora utbud av glögg, där vissa sorter inte längre är röda utan vita och några inte innehåller alkohol. På hemsidan www.meramat.com kan ni läsa deras omdömen och kommenterar om de betygsatta dryckerna. Vi kan avslöja att Blossas Vinglögg och Trestjärniga Starkvinsglögg fick högsta betyg, tätt följda av Saturnus Starkvinsglögg. TEXT: Marie Arpnäs
