Tänk rödvin, och det första land som dyker upp är inte Österrike. Trots stor dominans av öl har landets rödviner kommit att utvecklas allt mer i riktning till de betydligt namnkunnigare länderna söderöver och västerut.
Österrikarna satsas som alltid på öl och söta viner. Rödviner tillverkas mest för inhemsk konsumtion. Vilket kan ha att göra med dålig tillgång till landareal för druvodling, men också med landets syn på sig själv.
I Österrike har klockan stannat på 1985 – samma år som skandalen med inblandning av glykol i landets viner avslöjades. Denna stagnation märks kanske inte just i alkoholbranschen, utan mer i samhället i övrigt.
Trots modern teknik, dyr bilpark och välrenoverade hus andas landet ett stillastående som är oändligt vackert, men också hopplöst introvert.
Kyrkan mitt i byn
Antagligen är det såhär länder i Europa skulle se ut om nationalstaten hade fått varit stabil och autonom: vackert, pittoreskt, rent, välmående och till synes lyckligt. Men även stagnerat, självbelåtet och främlingsfientligt. I landet där Arnold Schwarznegger och Hitler föddes, och där Mozart slängdes i en massgrav, där vill inte folk gärna påverkas av förändringar utifrån. Hellre då sluta upp kring sin egen förträfflighet.
I byarna i Österrike står fortfarande kyrkan mitt i byn, och ståtar med sylvass spira rakt upp i himlen. Bredvid sluter alperna upp som en väldig omfamning och håller världen utanför, medan radion spelar hits som slutade vara populära för över tjugo år sen. På österrikisk teve är allt dubbat till plattyska.
Österrikarna röker sina cigaretter och misstroendet kikar fram bakom pilotglasögonen. De har säkert överseende med västeuropéer. Värre är det med alla andra – alla som beter sig, talar eller lever på ett annat sätt.
Deras sagovärld gör dem bräckliga – för precis som i sagorna tycker de sig skönja vargen som lurar i snåren, eller trollet under bron. Och det moderna trollet har i Jörg Haiders främlingsfientliga Frihetspartis ögon: mörk hy, svart hår och krokig näsa.
Jörg Haider har sagt ”Det är inte skamligt att agera för sitt eget lands bästa”.
Nya intryck
Det hade varit klädsamt om Jörg Haider förstod att det som är för lands bästa är att öppna samhället för nya influenser. Att ingen människa, och än mindre någon nation, kan agerar ensamt – att vi alla är beroende av varandra.
Allt vi gör idag hade inte varit möjligt utan hundra, jag kanske tusentals andra människors insatser – både levande och dödas.
Vad är det som säger att vårt västerländska kristna sätt att leva och verka är det rätta, eller ens det bästa? Våra stater, vårt eget land, kanske skulle må bra av att lära och ta intryck av andra – från naturfolkens synsätt på kultur, till alternativa religioners syn på livet.
Av Magnus Bergquist
