Naturvin, men också ”vin nature” och ”vino natural”. Det är vad naturvin handlar om, att ta ställning redan genom namnet, som ett statement.
Men vad är det då? Jo, naturvin är, möjligen, ett vin utan tillsatser.
Klicka på pilen för att läsa mer
I stora drag, när man pratar om naturviner, menar många att dessa är gjorda helt utan tillsatser. Det enda som används är svavel, men i betydligt lägre utsträckning än den traditionella vinindustrin. Alltså, ingen chaptalisering, inga ekchips, ingen sterilfiltrering eller kryoextrahering, nej till alkoholreduktion och mikrosyretillsättning för att mjuka upp vinet, jästen måste dessutom vara vild, inte industriellt framtagen. Och skörden måste ske för hand.
Det är några av de viktiga principerna som gäller för den som vill kalla sitt vin för naturvin. Men så länge det inte finns en reglementering, är gränsdragningen ett gissel.
Svavel eller ej? Det är den stora tvistefrågan när begreppet naturvin dyker upp. Svavel är, som nämnts, det enda som tillåts, betydligt mindre än vid traditionell vintillverkning, för att bland annat förhindra oxidation.
Svavel – men betydligt mindre
Det finns rekommendationer och för det vi kallar vanliga viner tillåts 150 milligram svavel per liter för rött och 200 mg för vitt. För naturviner handlar det om max 70 mg per liter för rött vin och 120 mg för vitt. Eko hamnar någonstans mitt emellan.
För naturviner används normalt inga eller mycket låga tillsatser av svavel. Eftersom man inte behöver eliminera vildjästen kan tillsatserna sänkas med 50 milligram svavel per liter. Rekommenderade gränser för naturvin bör därför vara 50 mg/l lägre än gränserna för ekologiska viner. Röda viner upp till 70 mg/l och för vita och roséviner viner upp till 120 mg/l. Men även utan tillsats av svavel kan upp till ca 40 mg/l bildas naturligt vid jäsningen.
Stabilisering ett problem
Allt har en baksida, så även naturvin. Det största problemet är vinets mycket varierande stabilitet. Det är också här mycket av kontroversen ligger. Det handlar alltså inte bara om att traditionalister blir irriterade på ansatsen från både naturvinsproducenter och naturvinsälskare och deras ibland kategoriska syn på hur ett vin ska vara. Nu möts dessa ibland av minst lika kategoriska traditionalister som tycker naturvin är en bluff.
Men tillbaka till stabiliteten, eller frånvaron av den. Många naturviner har en oxidativ, efterjäst karaktär där vinet kan ge upphov till dofter som äppelskrutt, stall och ladugård. Det är något orent. Men detta är inte nödvändigtvis typiskt för naturviner, även om det är vanligare före dessa, utan det kan vi återfinna i även viner tillverkade traditionellt. Eftersom användningen av kemikalier inte är tillåten, blir hygienen ännu viktigare när man tillverkar viner utifrån naturvinsprincipen. Och när det väl fungerar, blir det gärna viner med utpräglad unikhet och med mycket ursprungsprägel.
De största vinproducerande länderna av naturvin är Frankrike, Spanien, Österrike, Tyskland och Italien. På flera håll i dessa länder hittar vi producenter som ägnar sig åt denna princip. Även i östra delen av Europa hittar vi naturviner, exempelvis i Kroatien. Och ännu längre österut, i Georgien, är det relativt vanligt förekommande, under begreppet orange vin.
Beaujolais är annars ett område det gärna talas om i naturvinssammanhang liksom Rhône. I Spanien är det främst Katalonien och Vinos de Madrid som gjort sig kända för sitt naturvin. I Italien är några av de mest kända naturvinerna från Sicilien.
Men även i Nya världen har fått upp ögonen för naturvin. Sydafrika och vinproducerande länder i Sydamerika, exempelvis Chile och distriktet Casablanca, har sedan några år börjat producera spännande naturvin. Även i USA och främst på västkusten visar man nu stort intresse för naturviner.
Många säger att begreppet naturvin kommer att försvinna i framtiden. Kanske är det så. Klart är emellertid att fler och fler får idag upp ögonen för naturviner och tar dem till sig. Även tidigare hårdföra traditionalister, inte minst inom vinkritikerkåren, har insett dess godartade egenskaper och börjar försiktigt förespråka naturviner.
Men denna förändring har – naturligtvis – att göra med att vinerna blir bättre och bättre. Frånvaron av stabiliteten i själva begreppet håller på att bli mindre och i takt med att vinernas kvalitet höjs, de fundamentalistiska förespråkarna bli en smula försiktigare, och vi förstår mångfalden bättre, ja då är skiljelinjen mellan ett traditionellt vin och ett naturvin mycket tunn.
Naturvinerna kommer aldrig att försvinna, de är här för att stanna. Däremot är begreppet otidsenligt. I takt med att fler och fler producenter går mot ekologisk eller biodynamisk odling, drar ner på bekämpningsmedel och jobbar närmare naturen, kommer skillnaden mellan ett vanligt vin och ett naturvin vara minimal. Och då finns ingen anledning att vara kategorisk i sin klassificering.
