De äldsta spåren av odlade vindruvskärnor som vi känner till är ca 7000 år gamla. Detta tack vare arkeologiska fynd i nuvarande Georgien av vindruvskärnor. Med hjälp av kol-14 metoden har man kunnat datera dessa, och därmed bilda sig en uppfattning om hur länge vinrankan har odlats. Det finns även en mängd olika legender, mer eller mindre trovärdiga, däribland givetvis Noa som sägs ha planterat en vinranka, först av allt, när han klev ur arken.
Vilda vinrankor tros ha funnits i ca två miljoner år, så det är inte konstigt att den tidiga människan upptäckt dess druvor och gjort dem till en del av dieten. Vinrankan tros ha vuxit vilt ända från dagens västra Europa till Mellanasien, men sedan begränsats kraftigt av istiden. De första odlade vinrankorna växte med stor sannolikhet i de områden som idag utgörs av Georgien, söder om Kaukasusbergen. Fynden av druvkärnor är ca 7000 år gamla, d.v.s. från den tiden då människan ändrade sina levnadsvanor, från att ha varit nomader, till att slå sig ner på permanenta boplatser. De vinrankor som då växte utgjordes, likt mångas andra växter idag, av hanväxter och honväxter. De första odlarna torde ha valt att plantera honväxter då dessa bar frukt. Då endast honväxter odlades bar dessa heller ingen frukt. De enda rankor som gav druvor var hermafroditerna, d.v.s. både han och honväxt. Följden av detta är, att alla de odlade vinrankor som nu finns sedan länge är hermafroditer.
Det första vinerna
Arkeologer har i dessa trakter även funnit s.k. Kwevri’s, vilket är lerkärl förvaring och fermentering av druvorna. Vinet behövdes inte uppfinnas eftersom druvorna jäser av sig själva, tack vare att de innehåller både jäst och socker. När den här processen blev känd för människan vet man inte med säkerhet. Man vet dock att dessa kwevri’s förseglades och grävdes ner för att druvorna skulle få jäsa till vin och därefter lagras i en sval temperatur. Vinkulturen i det forna Egypten sägs ha importerats från Mesopotanien söder om Kaukasus. Slätten mellan de bägge floderna Tigris och Eufrat befolkades av det Summeriska folket, som grundade städerna Kish, Ur och Babylon. Vin konsumerades här men importerades sannolikt från början, då klimatet inte tillåter vinodling. Tack vare bevattning från floderna blev egen vinodling dock möjlig. Genom handel spred sig bruket av vin och vinodling till områden kring floden Nilen i Egypten. Gravkammare dekorerades mycket detaljerat med bilder ur deras liv, även vintillverkningen. Hela processen från skörd till färdigt vin finns beskrivet genom målningar. Till skillnad från folken i Georgien hade Egyptierna inga ambitioner att förvara varken druvor eller vin svalt. Om vinet höll någon kvalitet kan diskuteras, men man vet med säkerhet att det fanns olika ursprungsbeteckningar, kvaliteter och därmed också kännare.
Vinet och religionen
Eftersom kunskapen om vin och vinodling under årtusenden funnits är vinkulturen en given del av många religioner. Den Babyloniska legenden om Upnapishtim finns omtalad i Gilgamesh som är det äldsta litterära verk känt idag. Likt Noa byggde han en ark och fyllde den med två djur av varje sort, men seglade iväg i jakten på odödlighet. Han sägs ha nått solen där han fann en vingård vars vin, om han fått dricka det, skulle ge honom odödlighet. Egyptierna hyllade guden Osiris för vinet. Vinet har även kallats för solguden Ra’s svett och Horus tårar. Guden Horus var son till Osiris, som egentligen var guden för livet efter döden. I Gamla Testamentet talas bland annat om Noa, som när han klivit ur arken, anlade en vingård genom att plantera vinrankan. Även i Nya Testamentet finns vinet omnämnt ett flertal gånger, inte minst i nattvarden. Totalt omnämns vinet 441 gånger i bibeln.
Text: Andreas Kjörling, Sommelier
Illustration: Magnus Eriksson
Källförteckning
Story of Wine, Hugh Johnson
Oxford Companion toWine, Francis Robinson
Lilla vinboken, Mikael Mölstad
En Värld av Vin, Mikael Mölstad
Champagneboken, Richard Juhlin
Exploring Wines and Spirits, The Wine & Spirit Education Trust
Restaurangakademien
