Arneis ska enligt uppgift betyda krävande, komplicerad person på piemontesiska. Och det verkar vara passande då druvan är svår och mycket krävande att odla och kräver mycket tålamod från vinproducenter. Den odlas idag framför allt i Roero, norr om staden Alba i Piemonte.
Det är en druva som var på väg att försvinna i konkurrens med andra mer kända druvsorter. Men någon gång kring 1980-talet hände något, fler vinodlare hittade tillbaka till den och började odla den mer frekvent och dessutom producera riktigt spännande viner. 1989 fick Roero DOC-status för att 2006 erhålla DOCG-status, den högsta klassningen i Italien. Idag är det vita vinet känt som ett av de bästa i landet.
Arneis är som nämnts omvittnat svårodlad, trivs i kalkhaltig och sandig jordmån, svalt klimat. Den ger smakrika viner med aromatisk karaktär och medelhög syra. Tidigare blandade man ut sitt kraftigare röda vin på Nebbiolo i trakten med lite Arneis, för att öka komplexiteten men också för att mjuka upp det röda vinet. Idag används den allena i de vita vinerna och går ibland under namnet Barolo Bianco, en term som syftar snarare till den geografiska närheten än den sensoriska.
Arneis kan ge neutrala, tråkiga viner. Men om man håller nere skördeuttaget blir vinerna gärna koncentrerade med mycket aromatisk karaktär. Vi hittar både blommor, päron, blodgrape, örtiga toner, tropisk frukt och kryddighet.
Med sin kryddiga, aromatiska ton i de generiska Arneisvinerna, är smakrik, örtkryddad mat att föredra. Friterad bläckfisk, fiskgrytor, gärna med saffran, eller sallader, kyckling eller lax, med hackad mandel på fungerar förträffligt. Risrätter går också bra, företrädesvis med vegetariska inslag. Kan också fungera som aperitif, men servera då kylskåpskall.