Corvina är den viktigaste druvan i Venetoregionen. Den står i princip alltid bakom amaronevinerna som huvuddruva. Den är så betydelsefull att man till och med trodde att en annan druvsort i regionen, Corvinone, var en klon av Corvina. Så är alltså inte fallet.
Druvsorten Corvina används aldrig som enskild druva, med något undantag, i ett vin, utan den blandas med andra druvsorter och då gärna med Corvinone, Rondinella och Molinara. Det är av praktiska skäl, att få kontinuitet i produktionen men också för att man vill erhålla mer komplexa viner, i synnerhet i Valpolicella och då det kommer till amaronevinerna.
Med sitt tjocka skal men däremot låga tanninstruktur är den idealisk att låta torka, precis som de också gör när de producerar amaronevinerna. Det tjocka skalet är nämligen resistent mot fuktrelaterade sjukdomar. Ett amaronevin av hög kvalitet produceras av närmare 100 dagar torkade druvor, så det är viktigt att råvarans egenskaper bibehålls.
Corvinas egenskaper kännetecknas av markerad fruktighet med medelhög till hög syra, låg strävhet med inslag av nötter, mandel, plommon och mogna körsbär. Ibland går det att hitta en liten bitter ton i druvan. Det är också en druva som har låg färgpigmentering.
Då viner med druvsorten Corvina ofta är smakrika, läs amaroneviner, kravs smakintensiv mat, gärna med söta inslag som kan matcha fruktsötman i vinet och inte minst eldigheten. Vilt är en klassiker, i alla dess former. Älggryta, hamburgare eller en riktigt härlig stek med goda, smakrika tillbehör är den bästa kombinationen. Är vinet däremot en enklare Valpolicella, går det med både kalv och kyckling, då med lättare tillbehör.
