Falanghina är en av de allra äldsta druvsorterna i Italien och ska ha funnits på den appeninska halvön sedan närmare 300 år tillbaka i tiden. Druvan introducerades av grekerna och har fått sitt namn från den italienska begreppet falangae, de stolpar som användes för att stötta upp vinrankan.
Efter vinlusens härjningar i Europa blev den i det närmaste utrotad. Men den återfanns i mitten på 1960-talet och har alltsedan dess blivit allt populärare, först som enklare bordsvin som konsumerades på italienska barer, till idag viner med mer komplex karaktär. Idag har den nått ut internationellt och är att betrakta som en av landets mest kvalitativa druvsorter. Den odlas med fördel på vulkanisk jordmån. Det är därför föga överraskande att vi hittar den framför allt i landets södra delar, och då framför allt vid Vesuvius trakter, den stora vulkanen vid Neapel.
Man tror att Falanghina är den druvsort som utgjorde basen i det mytomspunna romerska falernervinet, på italienska vino Falernia, omskrivet inte minst av poeten och filosofen Horatius.
Falanghinaviner är ofta mycket smakrika och har tydlig tropiska karaktär med inslag av päron, bivax, örter, ananas, aprikos, kryddiga inslag och mineralitet då den ofta odlas i vulkanisk jordmån. Vinerna är dessutom eldiga till sin karaktär, mycket tack vare det varma klimatet de växer i.
Viner på Falanghina passar väl ihop med mycket smakrika rätter, gärna med fruktiga och nötiga inslag. I Italien tar man sig gärna ett glas Falanghina till pizzan eller pastan med sås på skaldjur och rostad vitlök eller till kalv. Grillade fiskrätter med välkryddade tillbehör och kanske en chutney på mango går även det utmärkt till.
