Grechetto är inte Italiens kanske mest kända vitvinsdruva, men det borde den vara. I alla fall en av dem. Den har sitt ursprung i Grekland och var troligen en av alla de druvor de grekiska sjöfararna fick med sig när de upptäckte landet som de kom att kalla Oenotria.
Samtidigt är det en druva svår att hålla koll på då den lyder under ett flertal namn och odlas runt om i mellersta Italien där den är upphov till en mängd olika viner, allt från lätta, pärlande viner till söta Vin Santo-variationer. Den är emellertid mest känd i området Orvieto där den spelar huvudrollen i de klassiska vinerna.
Tidigare sa man att Grechetto var en druva främst ämnad som blanddruva, därav svårigheten att ringa in dess karaktäristik. Men detta håller definitivt på att ändras. Idag tillverkas att fler endruvsviner på denna intressanta druva där vinerna som går under namnet Pignoletto får mer och mer uppmärksamhet, inte minst internationellt. De bästa av dessa viner är så kallade petnat, alltså pétillant naturel, viner med frivola bubblor.
Grechettos tjocka skal gör att man kan skörda den sent, lämpligt alltså för söta viner. Den har tack vare sitt tjocka skal motståndskraft mot både sjukdomar och trivs då i kallare klimat. Det gör att man kan få ut riktigt fin friskhet ur druvan som också ger elegans, komplexitet, medelfylliga viner med inslag av citruszest, gröna äpplen med möjligen en liten matbitter ton.
De eleganta Pignolettovinerna, i synnerhet de lätt mousserande, fungerar optimalt till en elegant amuse på skaldjur eller lätt fisk. Annars är det gärna fiskrätter med eleganta och ändå smakrika karaktärer som gifter sig allra bäst med detta karaktärsfulla vin med fin friskhet. I köttväg kan man våga sig på tunt uppskuren kalv med kapris, några droppar citron och lite slungad potatis med rökt paprikapulver.
