I och med den lite mer flexibla vinlagstiftningen inom EU, där bland annat hybrider får används för vintillverkning, har Léon Millot fått ett litet uppsving. Inte minst i Alsace där den ger färg åt den betydligt blekare Pinot Noir.
Bakgrunden till Léon Millot är en smula komplex då den är en korsning av druvsorter som i sin tur är korsningar. Men en liten del är Vitis Vinifera, vilket är anledningen till att den är godkänd inom den europeiska unionen. Korsningen består av druvsorten Millardet et Grasset 101-14 O.P., som då är en korsning mellan arterna Vitis Riparia × Vitis Pupestris, samt Goldriesling, som tillhör arten Vitis Vinifera.
Den skapades redan i början på 1900-talet med druvans fulla potential har vi ännu inte sett. Många hybrider har tidigare använts till att ge volym snarare än kvalitet, så även i fallet med Léon Millot.
Men idag ser vi att fler och fler kvalitetsodlare gärna producerar endruvsviner på druvan, varvid vi också förstår att druvan har en överraskande stor potential. USA och Kanada har möjligen kommit längst med sina endruvsviner på druvan, men även i Sverige, då på Öland, skördar den vissa framgångar. Inte minst då den lovordas av Josep Lluís Pérez, önologiprofessorn från Priorat i Spanien, som konsulterar på den svenska ön.
Léon Millot mognar tidigt varför den också gärna odlas i svalare områden. Den är dessutom relativt högavkastande och är resistent mot många sjukdomar framkallade av fukt. Bären är små liksom även klasarna vilket gör att den tar tid att skörda. Den ger viner med mörkröd färg, om man håller nere på skördeuttaget och låter musten ligga i skalkontakt. Tanniner blir emellertid sällan dominerande, utan stannar vid att ge en mjukare struktur. Vin på León Millot är normalt inte lagringsbara. Men i takt med att vinproducenter som brukar den lär sig mer om dess egenskaper, är det inte omöjligt att vi längre fram ser Léon Millot också i vinkällaren. För det står helt klart att korsningen har minst lika hög kvalitet som många blå druvsorter från Vitis Vinifera.
Viner på hybriden Léon Millot är som bäst till kötträtter av lättare slag, gärna fläskkött. Den bästa matchningen blir då friska tillbehör som ångkokt sparris eller en fräsch sallad med lite syrlig ton. Till
fisk är Léon Millot också väldigt bra, då en lite kraftigare fisk som havsabborre. Men göm inte att den bör serveras med lite rostade rotfrukter och en citronsyrlig sås till.
