Det är inte helt lätt att förstå hur Vaccarèse lämpar sig som druva då den i stort sett alltid är komplementerande i blandviner. Den odlas i södra Frankrike, där den har möjligen viss betydelse i både Châteauneuf-du- Pape, Gigondas och Côtes-du- Rhones Villages röda viner. Alltså områden som gjort druvblandningar till konst.
Att den inte upptar mer än några procent av Rhônes yta har mycket att göra med att den är känslig för mjöldagg, alltså för fukt. Så det gäller att vårda den ömt. Druvsortens klasar är stora och ganska kompakta, vilket leder till att druvorna också riskerar att angripas av botrytis, röta. Den är idag en av de minst odlade blå druvsorterna i Châteauneuf-du-pape.
Den tillför vinerna syra, friskhet och möjligen en del struktur till vinerna. Samtidigt finns ju flera andra druvor som uppvisar en möjligen starkare karaktär när det kommer till just dessa egenskaper. Den är mycket ovanlig att hitta utanför Södra Rhône.
Viner på Vaccarèse är mycket ovanliga, möjligen finns det enstaka lokala viner som knappast är för kommersiellt bruk. Den används med andra ord som blanddruva och ger då en del tanninstruktur, inslag av peppar, kryddor. Man brukar säga att Vaccarèse är en blandning av Syrah och Cinsault, men där vinerna eller musten ofta har en ljusare röd färg och lite lägre alkohol.
Den medelfylliga Vaccarèse passar bra till lättare kötträtter med fint syrlig karaktär. Gryta på kanin ska vara en riktigt bra matchning liksom en kycklinggryta med lite asiatiska inslag och med en fin fruktsyra som viktig komponent.
