Taurasi i Italien och Bandol i Frankrike är två områden som står lite i skymundan från de stora kända distrikten i respektive land som exempelvis Bordeaux och Bourgogne och Piemonte och Toscana. Icke desto mindre produceras där fantastiska kraftfulla och långlivade viner som dessutom är mycket prisvärda.
Kampanien har en väldigt lång historik av vinproduktion. Här producerades Falernum, ett av de mest kända vinerna som producerades under romarrikets epok; kejsarnas vin. Huvuddruvan i området är aglianico, en blå druva som ger en blommig karaktär med toner av svarta körsbär och svartvinbär.
Druvan nämns första gången 1520 och en etymologisk hypotes har varit att den har grekiskt ursprung genom sitt namn – aglianico – hellanico, det vill säga ‘druva från Grekland’. Moderna studier har dock visat att den troligen har sitt ursprung i södra Italien och namnet har troligen ett spanskt ursprung.
Taurasi är ett förhållandevis nytt område. Det fick DOC-status 1970 och DOCG-status 1993. Initialt fanns det endast ett fåtal producenter och det var egentligen ett vin, 1968 Mastorberardino Taurasi som satte området på kartan. Sedan dess har antalet producenter ökat kraftigt och druvan ökar i popularitet internationellt.
Taurasi ligger en bit inåt land och är väldigt bergigt. Druvorna odlas på mellan 200 och 800 meter över havet och Taurasi har ibland kallats ”söderns Barolo”. Jordmånen karakteriseras av vulkanisk jord och vinerna är mörka, koncentrerade och tanninrika med påtaglig syra – allt som behövs för att skapa viner med stor lagringspotential. Vinerna får innehålla 15% av någon annan druvsort, om än många gör viner på 100% aglianico. Vinerna måste lagras minst 3 år, varav 1 år på fat innan de släpps.
Bandol är en liten appellation för rödvin i Provence. Arkeologiskt källmaterial har visat att vin har producerats i området sedan de antika grekerna grundade Marseille år 600 före Kristus och när romarna erövrade området producerades här ett vin som var vida känt för sin höga kvalitet.
Bandol karakteriseras av kalksten och ett varmt maritimt medelhavsklimat. Det passar utmärkt för den kinkiga druvan mourvèdre (monastrell). Druvan nämns första gången 1381 i Katalonien och 1460 omnämns den som en av de viktigaste druvorna i Valenciaregionen. Namnet kommer troligen från att den kultiverats av munkar – monasteriu – kloster – monastrell.
Den kom troligtvis till Frankrike på 1500-talet från staden Murviedro (Sagunto), därav det franska namnet Mourvèdre (och till Roussillon, från Mataró, där den behållt det namnet. Kallas även Mataró i Australien och Kalifornien).
Druvan är krävande och svårodlad och behöver värme och ger små druvor med tjockt skal. Den odlas längs medelhavskusten cirka 80 km inåt landet.
Bandol blev en egen appellation 1941 och då infördes väldigt stränga kvalitetsregler. Vinet måste innehålla minst 50% mourvèdre, men de flesta använder betydligt mer. Grenache och cinsault kompletterar vanligtvis, men vinet kan även innehålla (max 15%) syrah och/eller carignan. Vinerna måste ligga minst 18 månader på ek.
Vinerna karakteriseras av mörk färg och intensiv frukt, peppar, kryddor, lite animaliska toner. Bandolvinerna har stor lagringspotential och bör ligga ett antal år. Lagrade Bandolviner utvecklar toner av läder, komplexa toner av mogna och kokta bär, lakrits, örter och kryddor.
av David Björkén, sommelier
