Norra Rhône är känt för sina unika viner. Men så kommer vi till Crozes-Hermitage som slår en ring runt det mer exklusiva Hermitage och håller nere priserna. Vad ska man då välja, Crozes-Hermitage eller Hermitage? Och beror det bara på prislappen?
I den avslutande delen av Vinguidens resa till Rhône hamnar vi i trakterna kring berget Hermitage och det som gett namn till två vindistrikt: Hermitage och Crozes-Hermitage. Dessa utgår från byn Tain l’Ermitage men det är mer än så, vi talar historia, vinhistoria och några av världens bästa viner om vi håller oss på rätt sluttning.
Enligt legenden ska riddaren Gaspard de Stérimberg på 1200-talet ha återvänt skadad från ett krig och fick tillåtelse av franska drottningen att bygga ett litet hus på en kulle strax öster om floden Rhône där han sedan levde som eremit. Så småningom bosatte sig fler i området och en vinproduktion tog vid. Sluttningens läge och jordmån visade sig vara ypperligt för odling av druvor.
Så börjar legenden om Hermitage och visst är den sann, dock bara delvis. Redan innan riddare Gaspard tog sin tillflykt till kullen, hade det producerats vin i området. Oavsett när det började, visade det sig att Hermitage ganska snabbt fick mycket gott rykte om sig och när bönderna i självaste Bordeaux fick kritik av de brittiska vinkonsumenterna för sitt tunna vin reste de till Hermitage för att köpa på sig det kraftfulla röda vinet som de sedan blandade upp sitt bleka vin med.
Se där, en av många legender som skapar mytifieringen kring både vinet och platsen.
Vindistriktet Hermitage fick så stor betydelse att namnet började användas på vissa druvor, däribland Cinsaut som tidigare kallades Hermitage i Sydafrika, den ganska anonyma gröna druvan Trebbiano kallades Hermitage Bianco i Italien på några håll. Allt i avsikt att höja renomméet, sådant som idag kallas renommésnyltning.
Unikt är Hermitage emellertid och massiva blir de viner som produceras på den lilla kullen med omnejd. Appellationen är liten, endast 137 hektar, vinerna blir därmed ytterligare exklusiva och med tanke på att skördeuttaget är extremlågt, omkring 24 hektoliter per hektar, blir volymen ytterst liten. Det är en del av anledningen till att priserna sticker i höjden. Men det gör även kvaliteten.
Nu tillverkas det även vitt vin i appellationen, då på druvorna Roussanne och Marsanne och dessa viner har också en mycket hög kvalitet. De karaktäriseras av fyllighet, mycket aprikosfrukt och fin mineral klang. Viner att lagra några år för att vinna ytterligare i komplexitet. De röda vinerna däremot kan lagras uppemot fyra decennier.
Håller vi oss borta från Hermitage och istället hamnar i Crozes-Hermitage blir prisläget ett annat. Liksom kvaliteten. Nu talar vi gärna om prisvärdhet, om ursprung och fin struktur. Det är så att vinerna delvis har namnet gemensamt och druvkompositionen. Klimatet är likartat, liksom jordmånen. Men sedan tar det slut. Och det är precis det som är tanken. Crozes är ett generellt begrepp som innebär att det slår just en metaforisk ring kring det centrala i en appellation, där epicentrum alltid står för något ytterligare, något mer koncentrerat. Hermitage och Crozes- Hermitage sammanfattar detta mycket tydligt.
Crozes-Hermitage är mer än tio gånger så stort, skördeuttaget är minst det dubbla per hektar varvid priset på vin börjar någonstans vid 150 kronor. Gott är det, inget snack om det, och visst hittar vi både ursprungstypiskhet och massor av druvtypiska toner. Känslan blir ändå som att det är som att springa av halvmara. Men är liksom inte där. Samtidigt har man i alla fall tillryggalagt en imponerande sträcka.
Naturligtvis ligger det i namnet, att hela tiden bli jämfört med Hermitage, men om man bortser från att det står Crozes-Hermitage på etiketten och bara bedömer vinet blint får vi i alla fall en vinupplevelse av rang, det är kraftfullt, balanserat med animaliska toner.
Bästa och roligaste sättet att känna skillnad är att ställa två viner mot varandra, ett från Hermitage och ett från Crozes-Hermitage. Visst, det ena är bra mycket dyrare än det andra, men så är det och då ska vi också få en helt annan kvalitet i det vinet. Det viktiga här är emellertid att känna skillnaden på vinerna, förstå strukturen och veta vad vi ska använde dem till: kanske lagra, kanske dricka idag, kanske till en gryta på älg. Kanske gillar vi Crozes-Hermitage- vinet bättre och sparar en massa pengar. Eller kanhända föredrar vi Hermitage-vinet och vet att det väntar en stor, mycket stor vinupplevelse runt hörnet.
Ett tips är att prova dessa två viner mot varandra, gärna förutsättningslös (om det går). Det gjorde vi på Vinguiden och kom fram till följande:
Fruktig ton, balanserad, örtig i lättare stil, torr med viss strävhet, minerala inslag, mocka, viol, salmiak, blåbär i mer återhållen stil. Drick idag.
Mycket fruktig i ung stil, inslag av skogsbär, bra pepprig ton som ligger kvar, strävhet som utvecklas efterhand, bra syra och en fin mineral ton som kommer krypande. Mycket ursprung! Drick idag eller lagra ytterligare fem, sex år.
Fotnot. I rött vin från de båda appellationerna är det tillåtet att blanda i upp till 15 procent
Roussanne och Marsanne. Detta för att ge vinerna ytterligare komplex karaktär.
Odlingsareal: 1683 hektar
Vintyper: 92 procent rött vin, 8 procent vitt
Appellationsstatus: 1952
Druvor: Syrah, Marsanne, Roussanne
Odlingsareal: 137 hektar
Vintyper: 76 procent rött vin, 24 procent vitt