Brittiskt bubbel utmanar champagne

Mousserande vin från England, vem hade trott det för femton år sedan? Idag är det högst levande och det blir bara bättre och bättre. Men kommer det att kunna utmana självaste Champagne? Ja, det är vad många tror och andra fruktar.

Visst finns det vintraditioner i England. Det har de gamla romarna sett till. Det var de som anlade odlingarna när de succesivt erövrade delar av Europa och när turen var kommen till England, såg de också att i synnerhet södra delen var som skapt för odling av druvsorter. Nu har England gjort sig kända för sina fruktviner men historiskt har vin alltid varit betydelsefullt. Och ser vi till de engelska konsumenternas faiblesse för vin i stort, ja då hittar vi kanske det konsumtionsland som betytt mest för vinets utveckling. För vad hade portvin, sherry, madeira och till och med Bordeaux varit utan engelsmännens kritiska gommar?

Nej just det, inte mycket.

När det kommer till egenproduktion har landet däremot haft en del svårigheter. Klimatet är en sak, intresset för den egna produktionen en annan, och, trots allt, traditioner som inte alltid burit vinproduktion under sina vingar. Men nu håller man faktiskt på att skriva historia och utmanar självaste champagne på ett sätt inget annat vinområde gjort tidigare.

Landet har nämligen klivit fram lite som kultförklarat område för produktion av viner med en andra jäsning i flaskan och resultatet är nästa alltid överraskande, och ofta bra.

− Bubbelvinet från England är ofta mycket prisvärt. Vid många blindprovningar har dessutom det engelska bubblet ofta vunnit över champagnen, må så vara den enklare champagnen.

Det menar Abi Hirschfeld, tidigare inköpsansvarig på en av Englands största vinföretag, Laithwaites Wine, numera på Berry Bros. & Rudd, ett av landets största vinimportföretag, med stenkoll på den engelska bubbelindustrin.

Hon menar att Englands vinindustri som visserligen fortfarande är i sin linda, gått från klarhet till klarhet, i synnerhet när det kommer till det mousserande vinet, inte minst då flera tongivande vinproducenter ansträngt sig å det yttersta för att få till balansen mellan syran och frukten.

− Dessutom, förklarar hon, finns ett intresse från Champagneindustrin att etablera sig i södra England. Förutsättningarna är nämligen mer lika än vad man tror. Klimatet är svalt, jordmånen mycket kalkrik med inslag av skiffer. Därför är det inte et dugg förvånande att man hittar allt större odlingar av både Pinot Noir och Chardonnay, med gott resultat dessutom.

Läs mer om Champagne – det brittiska bubblets största konkurrent.

När det italienska vinmagasinet Euposia anordnade en blindprovning, nu för en handfull år sedan, där champagne ställdes mot annat bubbel, bland annat från England, Italien och Slovenien, blev resultatet överraskande och lite av ett startskott för den engelska vinindustrin att ta klivet ut på den internationella marknaden. I topp placerade sig det engelska bubblet Nyetimber Classic Cuvée 2003. Nu var det inte prestigechampagner från topphusen som hade slängts in i blindprovningen, utan mindre producenter, dock av mycket god kvalitet.

Nu ska inte nämnda provning ses som ett undantag, snarare som ett startskott för bubbelindustrin i landet och även om England verkligen spottat upp sig när det gäller kvalitet, är det vi ser idag bara början. Det är också de flesta bedömare överens om.

Och intresset backas upp av den inhemska marknaden.

− Det finns en stor efterfrågan på inhemskt mousserande vin, speciellt bland konsumenter som vet lite mer om vin och som gärna lägger lite extra på kvalitetsviner, säger Abi Hirschfeld.

Det stora hindret för att vinet ska lyckas etablera sig på den internationella marknaden ligger i prisbilden. Engelskt bubbel kostar lika mycket som en enklare champagne och för konsumenten blir därmed valet ganska enkelt, om än lite förutsägbart och tråkigt.

− Att det mousserande vinet från England ofta är lika dyrt som champagnen, eller ibland dyrare, har dessvärre med produktionskostnader att göra i relation till den lilla mängd som ännu så länge produceras, förklarar Abi Hirschfledt.

Men nu har producenterna i självaste champagne också uppmärksammat fenomenet, eller ska vi säga definierat hotbilden. Några skakar på huvudet och talar om en övergående trend, medan andra gör slag i saken och köper upp vingårdsmark. det är precis det vinhuset Taittinger gjorde för några år sedan när det köpte 40 hektar mark i i Kent i södra England. Där har de nu planterat Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier, de tre klassiska champagnedruvorna.

− Det odlas en massa Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier för tillfället i England så visst kommer det att lanseras en mängd olika bubbelviner framöver, säger Abi Hirschfledt.

I landet finns några tusen hektar vinodlad mark, största arealen söder om London. Bland de omkring 400 producenterna, är det kanske knappa tiotalet som utmärker sig för sitt bubbel. Här ska man hålla ögonen på följande:

Att tala om en boom är möjligen för tidigt, men vinodlingarna expanderar och enligt Abi är det framför allt tre producenter som utmärker sig för sitt mousserande vin: Ridgeview, Nyetimber och Camel Valley. Men, säger hon, det är fler igång och hinner nämna Lamberhurst Vinyards, Theale Vineyard, Meopham, Plumpton Estate, Sedlescombe och några till.

På den svenska marknaden är det fortfarande en händelse när det lanseras ett brittiskt bubbel. Men vinerna står sig väl i konkurrensen även om de är dyra. Nyetimber är det vinhus som fått störst uppmärksamhet, välförtjänt dessutom. Men bakom denna producent står fler på kö att etablera sig på den svenska marknaden.

Samtidigt står producenterna inför en helt ny utmaning, inte den att övertyga världens konsumenter om vinets förträfflighet, utan hur hantera Brexit. Vad det kommer att innebära för den stora europeiska marknaden kan vara för tidigt att säga, men om vinet var dyrt innan, kommer det troligen att kosta ytterligare en slant efter landets utträde ur unionen.

Skrivet av: Johan Franco Cereceda